Jag har väl inte sprungit benen av mig, och brukar aldrig vaccinera mig mot influensa – i vanliga fall. Jag skryter med – och är mycket tacksam över – mitt immunförsvar, som kickar in vid minsta tecken på förkylning. Jag vaknar på natten med rinnande näsa och tror (eller trodde förr, innan jag började bli kaxig…) att det är klippt, men vaknar på morgonen utan minsta symtom. För det allra mesta är det så.

Jag träffar också färre människor än de flesta, och pappa är sedan länge fullt vaccinerad. Även om vaccinet inte ger 100%-igt skydd så är siffrorna tydliga: på sjukhusen är de inlagda covid-patienterna till 80% ovaccinerade.

Men när man följer med och läser och lyssnar på forskarna, the better minds, då bör det inte vara någon som helst tvekan om att vi alla måste göra vår plikt, och det är att vaccinera oss. Alla. (Lyssnar man på ”vissa andra” blir man ännu mer övertygad…)

Så nu, med sju veckor mellan dos 1 och dos 2, är även denna världsmedborgare fullt vaccinerad.