Det blir nog aldrig av, det där att jag gör mig av med alla pinaler och flyttar in i en liten husbil och lever det minimalistiska livet. Det har varit ett slags dröm ett tag nu, och jag tror nog att det skulle kunna kännas som en sorts befrielse att göra sig av med det allra mesta man äger och bara ha det som ryms i ett litet rum, läs: en husbil.
Nog för att jag bodde ganska litet i Luxemburg, men jag hade massor med prylar även där. Med god logistik trycktes de in i garderober och skåp, och de som förvisades till källaren blev jag ändå tvungen att göra mig av med, eftersom fukten i källaren fick dem att mögla. Det var några resväskor, mattor, skor och tavlor som den vägen fick vandra.
Men nu, nu har jag ett väl tilltaget hus för en person och två hundar. Jag kan bre ut mig, och jag brer ut mig. Allt får plats. Allt får vara med, inget behöver stå och mögla. Inget behöver någonsin rensas ut pga platsbrist. Det blir en del prylar.
Nu talar vi inte prydnader, utan verkligen (verkligen!) saker som är bra att ha. Hundprylar, framför allt, och kläder för alla väder – och ombyte för desamma…
Samtidigt går jag aldrig ut på stan och spontanshoppar. Däremot nätshoppas det ju, och jag måste säga att jag verkligen gillar den moderna shoppingen. Att algoritmerna gissar sig till vad jag vill ha, och när jag ser något jag verkligen gillar klickar jag in och kikar närmare. Köper aldrig – eller sällan – genast, men nu vet algoritmerna att de gissat rätt och de kommer inte att låta mig glömma den där varan som jag valt att klicka in på. Nu kommer den nämligen att poppa upp titt som tätt tills jag antingen köper eller säger till: enough! Jag vill inte ha den – det är inte relevant längre! Och sedan dyker den inte upp mer.
Men om jag fortfarande vill ha, så kanske det blir köp, och för det mesta blir det väl genomtänkta köp, och jag slår till på sådant som jag verkligen, verkligen vill ha. Som ulltröjan häromsistens – jag älskar den! Den är varm, den är praktisk, den är snygg och den gör mig glad. Och varm.

Funktionskläder, finns det något bättre? Bra plagg som håller mig torr och varm på vintern, eller som skyddar mig mot sol och insekter på sommaren. Snygga funktionsplagg, där har ni min svaga punkt.


Utöver ollen blev det nyligen ett nytt underställ i merinoull, en (till) tröja i merinoull och en mössa i samma material. Allt absolut nödvändigt, såklart. Liksom ett par nya Icebugs (har slitit ut mina gamla) – och äntligen ett par gummistövlar från Aigle efter att ha provat mig igenom de flesta andra märken på den svenska marknaden – har inte varit nöjd med några så som jag alltid var nöjd med mina Aigle i Luxemburg.
Så ja, det är väl bara att erkänna att man är en simpel materialist. För jag hade alldeles tillräckligt med tröjor redan innan, absolut. Men samtidigt: tänk på alla andra tröjor som jag avstått! Kan man inte få köpa sig en liten tröja ändå? Eller tre.
För att inte snacka om hundprylarna… alla som man inte kan vara utan. Det är så mycket man ”behöver” för att kunna träna hund, eller hur? Ibland tänker jag att om jag slutade träna hund, och bara hade hund, på det sätt som många har hund, då skulle jag kunna bo i den där husbilen. Jag skulle inte behöva alla dummies och bollar, skålar och hinkar, dummykastare och skott, konor och kongar, spårselar och linor osv.
Samtidigt älskar jag ju att ha de där plaggen och prylarna, jag vill inte vara utan dem. Jag vill träna hund, och jag vill ha allt som behövs. (Allt…)