Det är mycket nu!

Och då syftar jag inte på något negativt, som snöovädret som viner på tvären ute på fältet. Hundarna och jag har landat i soffan efter en rejäl runda runt Kroksjön och snön blir nog inte långvarig, eller så blir den det och det får väl gå, det med. I helgen hade vi i alla fall vacker snö-skog att gå våra promenader i, och det gav extra arbete åt muskler och ordentligt flås igen. Jag tackar och tar emot!

För jag uppskattar bara mer och mer att få inte bara den vanliga motionen, utan helst också konditions- och styrketräning. Det är skönt!

Och det är kul, i alla fall med rätt musik till. För det är inte bara mycket rörelse som smugit sig på, utan också musik. Musik som ger så härliga känslor att det gör träningen så mycket roligare. Jag har lagt ner lite tid på att skapa digitala listor med min favoritmusik från olika år/perioder i livet. Och det kan räcka att rätt låt eller rätt lista kommer på och ljuder genom den trådlösa högtalaren, så måste jag bara fuldansa – och det kan bli uppvärmningen till ett mer eller mindre regelrätt aerobics-pass här hemma. Jag gick ju på sådan träning både på 80-talet och en period på 90- och 00-talet med, så lite energifyllda moves poppar upp och kommer väl till pass, helt beroende på musiken. I love it!

Jag har väl funderat lite på om jag skulle gå och träna i någon studio igen, med en ledare osv. Men nä, jag tycker det är så skönt att kunna köra när jag vill och med precis den musik jag vill. Det passar mig riktigt bra.

Det är mycket rörelse, mycket musik – och mycket bra energier nu!

Hos hundarna har det också smugit sig in en förändring: mycket bus! Förr om åren, när jag hade två svarta flattar – först Ella och Saga, sedan Saga och Piaf – då fick jag ju mig flera goda skratt varje dag (och det behövde jag!), tack vare hundarnas vilda lekar.

Med Delfi tog leken slut (inte helt, men nästan), eftersom hon bara hade arbete/träning i skallen… När Femma kom fick Piaf äntligen en lekkamrat, och i kampleken dem emellan lärde hon Femma att vara lika envis som en gammal flattetant, och det vill inte säga lite…!

Piaf gick bort och lämnade ett stort tomrum efter sig, leken tog slut. Men den har smugit sig på så smått igen! Nästan dagligen inleds dagen med käftfäktning i sängen, allt oftare blir det jaktlek under promenaderna, och allt oftare kampas det så det står härliga till om någon gammal kasserad strumpa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s