Delfi hade ju en släng av hälta i somras, och även om hon har kunnat gå med på alla våra promenader ett bra tag redan, så är det först nu den senaste veckan som vi gått de riktiga fullängdspromenaderna. Nu går vi runt Kroksjön igen utan att ta bilen den första kilometern.

För hältans skull hade det nog gått bra långt tidigare, men hon har också haft ett rejält skov av sin pollenallergi. Det sägs ju att sådant tenderar att bli värre med tiden – och jag har fått behandla flitigt med kortisonsprayen (tack och lov för att vi har den!), vilket dock också kan orsaka trötthet, vilket jag märkte av hos Delfi den här gången. Hon är så klok och visar tydligt vad hon gillar och inte, och när hon var sådär trött visade hon att långa promenader inte var poppis. Så vi gick våra halvlånga, men ordentliga rundor ändå.

Under kortisonbehandlingen drog hon dessutom på sig en rejäl hudinfektion, så hon fick på veterinärens inrådan behandlas med klorhexidinschampo – rena mirakelmedlet! Visst är det lite meckigt, men liksom senast det begav sig – för fem eller sex år sedan, när Delfi hade gjort sin första allergiutredning – så passar vi på att träna lite shaping i badkaret, medan schampot verkar i tio minuter. Det gör väntan roligare och frolic är alltid gott…

Hon är i väldigt fin fysisk form, annars, min lilla racer-flatte. Hon hade något kilo för mycket i vintras så jag drog ner på maten (från 6 dl till 5 dl) under en period och nu får hon 6 dl igen. Väger ca 21 kg, smärt och fin.