Vi hade snö och kyla under några dagar i december – när Femma och jag fyllde år töade den bort. Tidvis var det i kallaste laget för hundarna (vid -10 – -15 grader visar de att de tycker det är för kallt), men då gick jag ut på mina snöpromenader på egen hand, för det finns enligt mig inget skönare sätt att motionera, än att gå i snö, helst också i långa uppförsbackar. Nu var det dessutom så kallt att även om jag trampade upp en stig i snön – istället för att gå i befintliga hjulspår – så blev det aldrig en bekväm, nertrampad stig att gå bekvämt i, vilket gjorde att jag fick den effekt jag ville: mina muskler fick jobba ordentligt.

Det var så det började för ett år sedan: jag pulsade i snö ett par veckor i december och när snön försvann saknade jag den extra ansträngningen – och började så smått att löpträna. Löpträningen har hängt med hela 2022, fram till snön kom.

Nu har jag inte sprungit på ett par veckor, men kroppen har fått jobba ordentligt ändå, och det ska bli riktigt spännande att se om kondis och muskler har underhållits väl av snöpromenaderna.