Inte för att vi hade någon snö att tala om, men vi fick i alla fall en vit jul här uppe i Kollanda.

Jag firade som vanligt själv med mina hundar – ett val jag gjort ända sedan jag skaffade hund och valde att stanna kvar i nästan folktomma Luxemburg under jularna. Även nu gick vi långa promenader och gosade soffan.

Julribben blev väldigt lyckad, och jag antar att problemet de senaste två åren var att min ugn var för gammal och skröplig. Med en sprillans ny spis och ugn gick det bättre!

Den bästa julklappen var att pappa fick ta emot besök igen efter en veckas besöksförbud på boendet pga. kräksjuka. Efter en vecka märkte personalen tydligt hur det påverkade pappa negativt och jag tänker med enorm sorg på alla gamla och deras anhöriga som inte fick träffas eller ens ta farväl under pandemin. Dagen efter att pappa började få nog lyfte de besöksförbudet och min bror kunde åka och hälsa på pappa som han alltid brukar göra på julafton – även om det var första julen på ett boende.

Näst bästa julklappen var att Delfi kunde gå med på två långa promenader, varav den ena gick runt Kroksjön på eftermiddagen. Nu står hon i och för sig på rimadyl, men jag ska börja ta bort den nu. Hon har haft ännu en period med hälta och restriktioner efter ett snubbel, men den här gången haltade hon på vänster framben, så inte samma gamla vanliga, dvs höger fram. Jag passade på att ta henne till veterinär och samtidigt ge henne en seniorkoll, så veterinären fick känna och klämma lite – och skriva ut mer rimadyl. Jag gillar verkligen vår nya veterinär.

Önskar alla en god fortsättning på julen. Själv ska jag besöka pappa idag!