Det var ett helt och hållet medvetet beslut: efter att ha (nästan) slutat med godis sedan mitten av september fick jag frossa i julbullar och julgodis i december. Jag hoppade också över det sista tillfället på höstens löparkurs – eftersom det låg snö då.

Sedan dess har det varit lite sådär med det hälsosamma levernet: mycket sötsaker och lite löpning. Löpning bara någon gång i veckan, och även om jag slutade med godiset igen efter nyår, så ”lyckades” jag i december givetvis jobba upp mitt sockerberoende igen, och nu i januari blev det till att dämpa sockersuget med mycket frukt, sötmandlar, morötter, frusna bär etc.

Löprundan blev häromveckan ovanligt tung – både för konditionen och musklerna. Så tungt kändes det, så att jag blev tvungen att gå i uppförsbackar som jag veckorna tidigare hade sprungit/lufsat uppför… Smått knäckande, även om jag fick lov åt medge att det var resultatet av den senaste månadens slarv.

Jag hade ju inte heller tränat med Sofia på tv eller gjort min egna bålstyrke-träning, den behövs också för löpningen, men jag har bara inte varit tillräckligt motiverad (en ond cirkel pga det övriga slarvet).

Men nu – en liten bit in på det nya året- var det bara att välja: släppa hela löpar-projektet, eller ta tag i det – NU! Ju längre jag väntar, desto tyngre blir det att komma igång igen.

Borta är den där känslan av ”jippie, idag får jag springa!”. Nej, nu föregås varje löp-pass av viljornas kamp. Är det inte lite för kallt, lite för blåsigt, risk för regn…? Det går helt enkelt inte längre att bara vänta på lusten – nu måste det till lite själv-disciplin för att löpningen ska bli av. Något pass i veckan får jag till än så länge, men det ska bli bättre, hoppas jag. Konditionsmässigt känns det i alla fall redan bättre än de där tunga passen början av januari, även om jag fortfarande fuskar och går några meter i den längsta uppförsbacken.

Något lösgodis (från lösgodishyllorna) har det fortfarande inte blivit sedan i september, och decemberluckan är stängd för det övriga godiset också. Nästa projekt är att göra mig av med helgernas ostbågepåse, som ju inte är så mycket nyttigare än godis, precis. Nu ska den ersättas av olika nötter, goda bröd med goda pålägg, oliver etc. Färska räkor och ett glas vitt på fredagar – istället för godis eller snacks. Och bullarna, som tidigare fått ersätta godiset, har reducerats, vilket inte är så svårt när det finns goda yoghurtar som jag kan äta som lördagsgodis. Eller fruktsallad med hackade nötter och flytande honung.

Så syftet är fortfarande inte att plåga mig – jag vill bara göra mig av med de värsta ovanorna. Det tvångsmässiga. Det lättvindiga köpet av snacks och godis till extrapris. Ställer jag mig och bakar en god kaka till helgen någon gång, må så vara, men jag kan inte ha kakor liggande. Och jag planerar fortfarande att unna mig en påse lösgodis om ett tag, för nu klarar jag utan problem att gå förbi godishyllorna på väg till kassan.