Författare: Myfflan
Alltså, den lättnaden…
För ett par år sedan fick veterinären ta bort en liten knöl på Piafs rygg – analysen visade: talg. Ett år senare fick veterinären klämma på en annan knöl och tog prov på en tredje – bedömning resp. analys sade: fettknölar.
Idag var det dags att låta veterinär ( en annan denna gång, eftersom min närmaste klinik råkar ha en veterinär som är specialiserad på tumörsjukdomar och som tidigare var på Blå stjärnan) titta på ett par knölar till, och då var det särskilt en ”blaffa” vid bröstkorgen som gav mig inte så lite ångest.
Piaf var obekymrad och såg sin chans att charma in sig hos alla som kom i hennes väg. Killen i receptionen ignorerade nästan mig för att prioritera hälsandet på Piaf: ”Ooooh, heeej du vackra hund!!” Det var helt okej – det var Piafs show 😚 (Jag fick till och med pussa honom i ansiktet!/ Piaf )
Vi träffade den här veterinären för bara ett par månader sedan – det känns bra att jag har landat hos en veterinär som jag tycker att jag litar på nu. Veterinären kände på de knölar jag pekade ut – och han hittade en som jag hade glömt… ups. Men hans bedömning var att blaffan vid bröstkorgen helt enkelt var normal vävnad – min invändning om att hon inte hade samma sak på andra sidan bemötte han med att vi ofta inte har lika stora överarmar etc. Desto bättre!
De andra två trodde han var fett resp. talg. För att veta säkert måste man ta prov, men han tyckte det kunde vänta tills man ev. ser att de växer snabbt.
Så med det fick vi åka hem! Och när jag plockade på mig två stora ben som hundarna skulle få ”för att fira”, så förklarade killen i receptionen att kliniken bjöd på ett av benen bara för att Piaf var så himla gullig! Bra jobbat, flattetanten!
Sedan åkte vi hem och hämtade ut Delfi för en lång promenad, alla tre. Ingen hälta och ingen cancer…
Och en tisdag i snö
(Ja, inte alltid man har någon större påhittighet för rubriker… )
Måndag i snö
Ibland… tycker jag att jag har bosatt mig på exakt rätt ställe.
Mörkret och stillheten
Min fina stad
Söndag soluppgång
…och solnedgång
… och ett par till.
Har kört hem pappa från sjukhuset, ringt och bett om råd angående bilen, haft möte med hemtjänstplanerare, sett till att pappa har mat hemma, konstaterat att brorsan inte svarar i telefon – eller på sms – nu när läget inte är akut, åkt och tränat hund i nya gruppen och fått med mig värdefull information om vad jag behöver fokusera mer på, sprungit på mamma i affären – hon tyckte att jag kunde ju ringa någon gång och jag tyckte att du skulle kanske inte ha skickat ett brev för tre år sedan och be mig att inte kontakta dig mer…? och så har hon ju en ”extradotter” numer… perfekt, ju!!, haft möte med arbetsterapeut hemma hos pappa så att han får de hjälpmedel han behöver, fått fiberkabel nedgrävd i trädgården, åkt iväg på träning och överraskats av ett rykande hett bakhjul på grund av blockerad broms, tittat på begagnade volvo, subaru och toyota, haft kanonträning med en ny hundbekant på hennes marker, tränat med praktikhundarna, åkt till vårdcentral med pappa, dragit loss ett kärvande altandörrshandtag hos pappa och bokat tid för en reparatör, förgäves försökt kontakta brorsan igen, bokat tid på bilverkstad, gått långa sköna promenader och tränat med hundarna på egen hand.
Än en gång är hundarna och naturen där för mig.
Vilken vecka…
Den senaste veckan var… speciell. Den var späckad med hundträning i olika former: genombrott med mina två praktikhundar, passivitet på kurs, träning i en helt ny träningsgrupp som på olika sätt sätter både Delfi och mig på prov som vi förhoppningsvis är redo för nu – sist men inte minst var vi med på fågeljakt på Knektagården utanför Varberg, en sann upplevelse att få ta med sin jaktavlade flatte på just jakt! Dessutom tillsammans med ett gäng hundägare som tränar sina hundar belöningsbaserat!
För Delfis träning var det mycket bra utbildning: hon gick fot med mig hela dagen, många skott avlossades, och hon apporterade på hela dagen EN rapphöna (dirigering, se bilder nedan) och TVÅ skammade fasaner. Perfekt för min bruna böna, som under dagen dessutom fick flera kommentarer för sitt lugn vid min sida. Jag måste säga att jag själv var positivt överraskad 😁
Några dagar tidigare fick min bil mer eller mindre sin dödsdom efter att ha konstaterats behöva en reparation som förmodligen kostar mer än den är värd… Ny bil? Eller investera i den gamla goa Volvon…?
Avslutning på Vinnarskalle-kursen klämdes in i samband med ett av veckans många sjukhusbesök. Min käre pappa hade nämligen ramlat hemma efter att ha drabbats av yrsel och förvirring samt konstaterades ha en infektion i kroppen pga vattenförgiftning…! Väldigt glad att kontakten med mina båda syskon funkar när det gäller.
Prässebo
my flatcoats 