Författare: Myfflan

Pappa – Klippan

Min pappa var verkligen en klippa för mig på många sätt när jag växte upp och även senare än så. Han var den som alltid ställde upp och körde både mig och kompisar hit och dit – när kanske andra också kunde ha eller borde ha…

När en förälder var i upplösningstillstånd över en skitsak var han där – som en klippa.

Idag är det pappa som behöver vår hjälp med lite av varje, så hundarna och jag är där 1-2 ggr i veckan. De trivs bra där, och passar på att vila sig. Femma har hittat egna platser att ligga på…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu senast åkte vi direkt från pappa… till Klippan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Examen

Då var det klart! Jag har nu gått klart Beteendevetare/Hund och BeteendeCoach/Hund och får därmed kalla mig Hundterapeut – om jag vill.

Mest var det en riktigt lyxig resa för mig att få läsa något som jag på riktigt är intresserad av själv och som jag inte bara måste ta mig igenom… Därför fick vissa delar ta mer tid eftersom jag ville grotta ner mig ordentligt. Min inlämningsuppgift på valptemat var över 40 sidor lång…! 😂 Mellan vissa block tog jag paus för att istället läsa något annat som intresserade mer för stunden (oftast hundlitteratur likafullt, såsom Kerstin Malms Tänk om jag kunde lyssna…).

Men nu känns det ganska bra att vara klar – och jag bara älskar min examenspresent till mig själv:

20180525_182800

Lysande träning vid Lysevatten

För första gången denna säsong åkte vi den ”oändliga” vägen genom skogen fram till Lysevatten…

20180524_161102

där Delfi och jag tränade med Eva och Viper och Evas uppfödare och hennes två goldentikar.

Först lunchade vi på en klippa i det osannolikt vackra och varaktiga vädret. Evas morotspaj var en lisa för öga och tunga…

20180524_123747

Det blev väldigt bra vattenträning med fokus på dirigeringar och lugn-och-ro.

20180524_144054

Formen

Någon gång i vintras/våras märkte jag att formen – min form – höll på att barka åt skogen, och jag bestämde mig för att i alla fall stoppa den trenden. Ja visst får man lägga på sig – men då och då får man allt se till att gå ner lite också.

Jag är ingen vän av dieter men min goda, fylliga grönsakssoppa som jag började med på vårarna i Lux fungerade även denna gång. Det blir nästan en 5-2-diet: grönsakssoppa till middag fyra-fem dagar i veckan – och äta vad jag vill i övrigt alla dagar i veckan. Någon månad på det sättet bryter trenden.

Och så nån extra cykelrunda (ca en mil) med Delfi då och då när den säsongen började.

Det är inte fråga om något ras. Kilona rasade inte av mig. Men tre-fyra kilos skillnad har det blivit och kurvan lutar fortfarande svagt nedåt. Det räcker för mig.

Nu kan jag säga att jag är nöjd! Ja, faktiskt nöjd med min kropp. Hur provocerande är inte det…?

20180520_124015