I flera månader har jag lurat lite på om rallylydnad skulle kunna vara något för oss, men en del av mitt hjärta bultar ju alltjämt för tävlingslydnaden. Jag minns så väl känslan av att köra framför allt Ella i lydnad  och senare även Saga. Men så fick jag se en film från en rallylydnadstävling och jag insåg en sak…

Min första flatte Ella och jag fick träna på egen hand i flera år innan jag hittade en hundklubb där vi kunde hoppa över den förhatliga vardagslydnadskursen.  Det funkade lite annorlunda i Frankrike: hundklubbarna var endast öppna under vissa tider och ville man träna där – vilket krävdes för att få tävla – skulle det ske under ledning av en av klubbens tränare, men först skulle man gå klubbens valp- och lydnadskurser… Och på vardagslydnadskurserna såg man så mycket idioti vad gäller hundträning, så det var helt enkelt outhärdligt.

Därför var jag överlycklig när vi faktiskt fick gå in och visa ett par tränare vad vi kunde och då fick börja träna tävlingslydnad direkt. Lördagseftermiddagar och/eller söndagsmornar. Men innan dess hade vi alltså tränat själva. Många gånger tränade vi på upplysta butiksparkeringar tidiga mornar innan jag skulle jobba, eller så var vi i parker bland lekande barn och hundar. Jag visste ju inte riktigt hur momenten såg ut, men hade snappat upp olika beståndsdelar, så vi körde Fritt följ – Ellas paradgren – och rätt vad det var blev det ett ställande under gång, sedan ett fjärrdirr-sättande, återgång till hund, fotgående, ett sättande under gång, inkallning, fot osv. Det var väldigt roliga träningar vi hade, Ella och jag, på våra upplysta parkeringar och gräsmattor.

Sedan började vi tävla…

och sedan tränades det minsann inte så där spontant längre. Neeejdå, då skulle det tränas på de riktiga momenten och deras små beståndsdelar (till förbannelse, höll jag på att säga). Där någonstans blev tävlingslydnaden tjatig.

Vad jag insåg när jag såg filmen från en rallytävling var att det där faktiskt liknade de där fotgåendena ”inklusive allt” som jag körde med Ella. De roliga träningarna! Ett fotgående med ett sättande, en snurr, en vändning, ett slalomgående… Yes. Jag tror det kan vara något för oss.

Så nu kör vi rally! Varvat med jaktträningen, givetvis. Men vi tycker att även rallyn är riktigt kul. I onsdags var vi på Lerum bk och tittade på en tävling i nybörjarklass, det blev jättebra för hundarna att bara chilla bland alla hundar som var där. Och man fick se mycket fint. Inte i den flashiga bemärkelsen, som man kanske snarare ser på tävlingslydnadstävlingarna. Men fint i det att det var så mycket glädje och uppmuntran och så lite perfektion och allvar och nerver. I morgon ska vi åka till Stenungsund och se på distriktsmästerskapet, så att jag får se även de högre klasserna. Hoppas de har goda kakor till försäljning också. Ja, ni hör ju: seriöst värre 😜