Kan det vara det faktum att jag inte haft tillgång till naturliga sjöar på så många vintrar – och inte heller denna typ av torra härliga kyla… som gör att jag känner en sådan fascination för vad kylan gör med sjön (Kroksjön, vad annars 😉). Isbildning i alla dess former – så vackert!
Spegelblank, tjock is på södra delen av sjön
Isbula
Gränsen mellan tjockis och tunnis
Delfi våren 2013:
Delfi januari 2016:
På väg söderut på E6:an idag (på väg till jaktträning söder om stan igen) hade jag plötsligt en gul plåt bakom mig. Den dagen kommer väl då jag inte reagerar på gula plåtar – häromkring sitter de ju trots allt oftast på taxibilar eller holländska bilar – men än så länge sitter det i…
Och idag blev det bingo, minsann, för bakom mig hade jag faktiskt en luxemburgare! Eller mer troligt: en svensk boende i Lux och hemma i Svedala för att fira jul.
Och precis som jag under mina år i Lux måste vinka till svenskreggade bilar, så var jag nu tvungen att vinka till ”luxemburgaren” när denne åkte förbi. Bortanför min vilt viftande hand såg jag bara att föraren troligen var en man och att en flicka i yngre skolåldern satt i passagerarsätet fram.
Men! När gula plåten körde in framför mig blinkers-blinkade den så trevligt och jag blinkade med helljuset tillbaka.
Vi följdes åt ett tag – jag körde om igen men tittade på vägbanan istället för att spana in vem föraren var… När allt kom omkring: hur stor chans var det att det var någon jag kände och hur noga skulle jag behöva titta för att se vem det var? Vilket jag nu ångrar, för gula plåten körde om igen – och vinkade nu i backspegeln! Gah! Var det ändå någon jag kände? En tidigare kollega??
Snart blev det i alla fall dags för mig att lämna motorvägen och en känsla kom över mig. För första gången sedan jag lämnade Luxemburg kunde jag faktiskt känna en liiiitet liiiiten saknad. Osäkert efter vad, men mest var jag bara omåttligt nyfiken, och är det fortfarande… Ska jag någonsin få veta vem det var?
Mina egna gula plåtar har jag i alla fall sparat ☺
Mina luxemburgska plåtar, som en del trodde att jag specialbeställt med tanke på namnet på min hemsida/blogg… Nix, ren slump!
Där vi bor är det som regel 2 grader kallare än nere i Götaälvdalen, vilket är alldeles utmärkt för att få behålla den lilla snö som föll häromdagen.
Strax under nollan och vackert väder – som upplagt för en promenad runt fina Kroksjön.
Kanske tycker vädergudarna att det är ett evigt tjat om en vit jul? Och ett evigt klagande över att de inte släpper ner några små vita flingor till just denna överhypade helg…? Och vad är det egentligen som säger att snön ska komma precis före julen… och inte precis efter? Som idag ☺
När vi vaknade låg ett fint vitt täcke och ytterligare lite snö föll på morgonen, innan nederbörden övergick i regn.
Vi tog en lång promenad och lade även in lite träning på vägen.
Närsök med miniatyrdummy i snön
Man vet att man bor på landet när man kl 13 fortfarande bara hittar sina egna och hundarnas spår i snön på vägen hemmavid ☺
Julen blev nästan precis så lugn och skön som den brukar vara hos mig.
På förmiddagen kom min kompis Wickan förbi och glöggfikade lite, väldigt trevligt! Vi får ju passa på när hon är i krokarna eftersom hon bor i Norge. Jag fick en väldigt fin present av henne, två riktiga hantverk som hon själv stickat:
Sedan kom min pappa, och efter Kalle åt vi god julmiddag – ribben blev helt perfekt med knaprig och spröd svål som extra plus i kanten – och sedan satt vi och såg på tv och hundarna var givetvis med varenda sekund, som sig bör i mitt hem…
Ingen som helst julklappshysteri heller. Jag fick ett generöst bidrag av pappa till hallmålningen, och något annat hade jag inte kunnat få som jag hade haft mer glädje av!
Hade ju en målare här för ett par veckor sedan och jag är så nöjd med resultatet!
Före
Tapeterna rivna
Spärrmålat och spacklat
Färdigt! Återstår bara att bestämma hur tavlorna ska sitta…
Så var den här, julafton som jag för första gången på 15 år firar här hemma i Sverige och gissa om jag också firar den hemma i mitt hus. Pappa kommer hit och det blir självklart traditionsenlig norsk julribbe till middag.
Pappa som vill ha öl till maten får ett lokalt julöl – från Alaforsbryggeriet:
Flatteflickorna och jag passar på att önska våra bloggbesökare – i främst Sverige och Luxemburg – en riktigt God och fridfull Jul!
Och vill även vidarebefordra den här fina julklappen från GP; en uppdatering om hur Arthur, gatuhunden från Sydamerika, har det idag. Har själv älskat den historien från första stund och är säkert inte ensam om att få en tår i ögat även denna gång.
till jaktträning med en ny träningsgrupp som jag anslutit mig till. Gps:en ledde mig rakt genom Göteborg och den för mig nya Götatunneln. Jag gillar den!
– grön och grann ☺
Har verkligen sett fram emot att få ta in och klä min första julgran i mitt alldeles egna hus hemma i Sverige. Lite förskräckt såg jag därför alla barren på golvet när jag tog in granen – efter att den enligt konstens regler fått stå i det svala garaget för att få en mjuk övergång till inomhustemperaturen… Barra redan?? 😯
Lyckligtvis slutade den med de dumheterna när den väl kom in i stugvärmen och fick ”kläder” på sig. Gott så!
Min födelsedag firade jag med att gå på jazzklubb inne i Göteborg, närmare bestämt Nefertiti, där Daniel Lemma gav tre slutsålda konserter den 16-18 december.
Daniel Lemma och hans band är helt galet bra live, och jag har älskat hans musik sedan mitten av 90-talet, dvs innan Daniel Lemma ens hette Daniel Lemma – han hette Eriksson då och var f.d. skolkamrat till min dåvarande pojkvän/sambo, spelade i flera olika band och jag sprang på hans konserter när jag kunde, bla på Nefertiti och Hängmattan. Små spelningar, men vansinnigt bra. Vet att jag redan då tyckte att Daniel borde få mer uppmärksamhet för sitt musicerande.
Nåväl. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Jalla-Jalla, Morning train osv. Och idag ger Daniel en del mindre spelningar runt om i landet och verkar ha en trogen skara fans som älskar hans musik. Som sig bör!
Hör bara här.
my flatcoats 