Alebacken finns 2,5 mil från Göteborg och 15 minuter hemifrån mig.

Anläggningen drivs helt ideellt.

Snökanonerna tillverkar snö som är mycket mer tålig än vanlig snö – smälter inte i solen och när det regnar rinner vattnet genom den här snön, fryser och bildar en ismatta som kyler snön underifrån…

Så uselt som vintervädret varit i år – men för skidanläggningen har det varit utmärkt, och man räknar med att kunna hålla öppet en bra bit in i mars, oavsett hur vädret blir fortsatt! Just den här dagen var det i alla fall perfekt på alla sätt och vis!

Hundarna trivdes i snön…

Det är för mig en ovan och obehaglig känsla att vara beroende av läkemedel. Gillar inte ens att äta kosttillskott. Sover gott om natten utan några piller. Efter knäoperationen 2014 kom sköterskorna med smärtstillande trots att jag inte ätit de tidigare leveranserna. Det var käckt att känna hur smärtan avtog, och snabbt gick det.

Men… Efter visdomstandsdragningen – och lite borrning i käkbenet för att få loss det sista av tanden – pilade jag illa kvickt iväg till apoteket och hämtade ut både receptbelagda och icke-receptbelagda smärtstillande. En av den ena och två av den andra skopades in ungefär var sjätte timma, om det så var mitt i natten. Kunde jag vänta åtta timmar så var det en vinst, men så fort smärtan smög sig på kastade jag mig över mina smärtisar. Så ljuvligt att de finns ändå!

Någon gång blev jag dum i huvudet: förberedde de nya tabletterna, men bestämde mig för att jag nog kunde vänta lite till med att ta dem. Sedan började Melodifestivalen, och det började så sakteliga göra riktigt ont i käken – hur det nu var möjligt, för jag hade ju precis tagit tabletterna? Eller? Efter någon riktigt smärtsam – dryg – timme gick jag ut i köket och såg tre vita tabletter ligga framme. Mina vänner! Där låg de och gjorde ingen nytta alls.

Ett par dygn till – utöver de förutspådda två veckorna – fortsatte beroendet, men helt plötlsigt fixade jag 13 timmar utan påfyllning, och sedan ett par dygn nu kan jag vara helt utan. Glad för det. Tacksam för det.

De som organiserar letandet efter Pricken har skapat en Facebookgrupp för ändamålet. Där finns en massa information och inte minst en karta med ett rutmönster, dvs numrerade sökområden.  Meningen är att man ska ta en ruta och söka igenom den så att man hyfsat säkert kan säga att Pricken inte sitter fast någonstans och att hans halsband och koppel inte ligger där (eller ännu hellre: att det ligger där, så att man vet att han inte sitter fast någonstans).

Igår var hundarna och jag ute och sökte av två rutor. Till min hjälp använde jag en suverän app: Dog track. Jösses, om jag hade haft den när jag lade mina viltspår i höstas…!

Nu använde jag den mest för att kolla så att jag täckte området ordentligt.

Idag såg jag att det önskades att någon åkte till gårdarna norr och öster om Lövgärdet. Det är ju mina gamla traskmarker.

Jag skrev ut de lappar som ligger på nätet för det ändamålet och åkte upp till Jennylund, Måhult ochRördalen. Träffade en jättetrevlig hundrastare i Måhult och en ursöt liten kookiervalp (plus matte som jag träffat förut) i Rördalen.

Sedan åkte jag till Prickens matte för att hämta inplastade lappar att sätta upp ute. Hon är såklart jätteledsen och orolig. Jag fick höra hur det gick till när Pricken sprang bort och helt ärligt: jag hade blivit knäpp. Jag har alltid känt mig som en övernojig matte, men nu är jag inte så säker längre. Att lämna iväg hunden till människor man känner aldrig så väl har definitivt sina risker.

Skärsjölund (uppe vid Lövgärdet/Rannebergen) och Vättlestugan åkte jag till innan vi precis hann söka av en ruta innan det blev mörkt. En del söker av rutorna i mörkret, men det är helt uteslutet för min del. Bara tanken på att snubbla omkring där i mörkret… Mina ögon skulle nog poppa ur skallen av skräck.

I Facebookgruppen och även Prickens matte talade om att man borde sprida Prickens bild i tidningar och andra media- ifall att han blivit stulen. Så när jag kom hem och såg det här:

Då kunde jag passa på – och ännu en Pricken-letare hängde på:

… finns det, sägs det. Jag kan vara lite sjåpig med att gå ut i alla väder – ”gjord av socker”, som man också säger. Men ibland, så! Särskilt om vi redan tagit en vilodag på grund av dåligt väder – då vill hundar och min  kropp röra på sig, om vädret nu inte är alldeles katastrofalt.

Och vädret var väl inte alldeles katastrofalt när vi drog till Östad igen. Bara nästan…

Men det blev snart bättre…

Så vacker skog. Älskar att gå helt nya rundor – även om de ofta innebär att man en eller annan gång känner sig helt vilse i pannkakan, trots att jag har med mig karta i mobilen.

Men i slutändan fick vi precis den runda jag hade planerat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland skulle man vilja ha något slags lexikon med sig…

Föredrag med Anders Hallgren

Springerspanieln Ove i SSRK:s monter

Bästa produkten? Weloc foderpåseklämmor

Hundakademin ger…

Askhunden

Ja, shopping blev det såklart: miljövänligt rengöringsmedel för madrasser och soffor, Viacutan till kanonpris, två ulliga kampleksaker, torkat godis, en hängare (flatte), Weloc foderpåseklämmor, läderbalsam/impregnering… och en hel hög böcker.

Idag var vi i Skepplanda igen och gick viltspår för domare Maths Lindberg. Det var ett par plusgrader och lite blåsigt. Spåren gick liksom förra gången i ett område med massor med stigar, grisbök etc. så jag är väldigt nöjd med båda hundarnas spår. Båda tog ett förstapris och idag var det Piaf som dessutom kammade hem ett hederspris! Vilket känns lite galet, med tanke på att det enligt domaren är 5 hundar på 100 som får HP i viltspår… Så roligt då att även bästa flattetanten fick ta HP. Jag är omåttligt stolt!

Nu när Piaf och Delfi tagit tre förstapris var i öppenklass har de båda blivit svensk viltspårschampion, SE VCH.

På Centralstationen:

Något jag lade märke till under lydnadskursen i helgen var hur duktiga deltagarna var på att belöna sina hundar på alla möjliga andra sätt än att bara sticka till hunden en godisbit… Sociala belöningar och lekbelöningar – en väldans massa spring och tjoande och hundarna älskade sina häftiga mattar!

Själv har jag väl blivit lite bättre på att åtminstone variera belöningarna, men jag är ju inte i närheten av det där…

Så jag kontaktade helt enkelt Helen (Hundunik) och bad om en privatlektion i lek- och belöningsutveckling – och redan i torsdags blev det av. Jag bokade också en inomhushall hos Göteborgs hundarena på Hisingen. Eftersom jag räknade med att det skulle bli spring och kamp var jag noga med att gå en uppvärmningspromenad med hundarna före lektionen.

Både Piaf och Delfi fick prova olika lekar under en timme – det var riktigt smart att växla mellan dem, eftersom de blev rätt trötta av de intensiva lekarna. Kanon också, särskilt för Delfi, att varva upp och varva ner… Och de var kanonduktiga på att vänta på varandra, Piaf är en riktig sköning när det gäller att chilla när möjlighet ges. Men är  direkt med på noterna när det är hennes tur igen. Delfi ligger också duktigt och väntar – med betoning på väntar. 😊

Helen var så duktig och väldigt pedagogisk och mjuk i sättet. Allt hon sa verkar så logiskt och helt i linje med vad hundarna gillar. Lite kul var att jag innan vi gjorde olika övningarna visste ganske precis hur Piaf respektive Delfi skulle reagera, men gemensamt för dem var att de hade kul. Och jag hade också väldigt kul.

Och mer kul ska vi ha med de nya belöningslekar vi lärt oss 🙂

Igår var jag på loppmarknaden Reningsborg i Angered. Kom iväg lite sent och kom dit bara en dryg halvtimme före stängning, så jag tänkte att det nog inte var bästa läget att hitta något fint… Det är säkert utplockat så dags. Men jag fick minsann fynda även denna gång:

25:-

45:-

Sov/slumrade på soffan i natt, med tv:n på…

Somnade i början av valvakan och vaknade vid 3-tiden. Till det här:

Och då fanns ändå hoppet kvar! Sedan vann Trump i Florida, senare även North Carolina och Ohio och sedan rasslade resultaten in och någonstans där föll också hoppet.

Trump har valts till president och börserna rasar runtom i världen (förutom Moskva…).

Men visst, solen gick upp även idag

och det finns så mycket att vara glad för. Som att man inte bor i det där landet…