Eftersom det hotas med plusgrader de kommande dagarna var jag bara tvungen att åka till Floda och Nääs slott idag, och se dem i snö.

Åkte först förbi huset där jag (och min familj, gubevars) bodde mina tio första år. De sista tre åren bara på helgerna, eftersom mina föräldrar var skilda då.

Backen upp till huset där jag skulle ha lärt mig åka skidor – rena mördarbacken, som ni ser… 😉

Och i dessa snödrivor ska det göras snögrottor och snölyktor. Skärpning!

Det var dagens första nostalgitripp.

Nästa dito förde mig till Nääs slott. Har en väldigt tydligt minne av att min mamma drog mig på pulka – jag var kanske fem år? – en del av vägen från Floda, längs Sävelångens västra strand och ända fram till Nääs slott. Där blev det fika på kafét.

Så, nu ska jag inte plåga er med mina minnen mer. Nu blir det bilder.

Tror du det finns en flatte på denna bild? Titta igen!

Marstrand 360 grader

…som en av de jag träffade ute på Marstrand idag sa. Man får passa på nu och njuta av vackra vyer och vackert väder nu när vi har både snö och sol.

Jag hade ju lovat mig själv att åka ut till Marstrand en kall och vacker vinterdag – och det hade vi sannerligen idag. -20 grader i morse igen. Därmed fick hundarna stanna hemma när jag styrde kosan mot Marstrand – ville inte riskera att de skulle få köldkramp när vi väl kom ut till ön.

Färjan över – sedan var det bara att njuta.

Paus med en skum banan…

… då kommer solen fram också.

Blev påmind om deras existens i Vovven Vannas blogg och visste att detta är precis vad jag behöver nu när jag bor här ute på landet. Även en grusväg – som grusas – blir isig mellan varven när det är riktig vinter som nu.

Gjorde till och med avsteg från min princip att inte beställa skor och kläder på nätet – pga risken för felköp. Men nu fick det bära eller brista, och igår kom de!

Invigde dem i morse och de funkar ju verkligen enligt förväntan. Komforten för fot och ankel lämnade lite att önska men de kanske mjuknar? Hur som helst känner jag mig väl rustad för hundpromenader på eventuell isgata ett par-tre månader framöver. Ska tipsa grannfrun!

Nu fick jag inte bara ett par skor. Jag betalade bara för ett par skor, men i kartongen låg också en present. Ett par gåstavar!!!? Otacksam som jag är måste jag ändå säga att jag nog är typ den sista på jorden som skulle gå med ett par stavar. Jag tycker det är käckt med stavgång – eller Nordic walking – men jag vill verkligen inte ha något i händerna under promenaderna. Det ska klappas hundar, delas ut godbitar, fotograferas, plockas svampar eller bär och framför allt går jag ändå så mycket ute i terrängen där de bara skulle vara i vägen.

Men… det är väl tanken som räknas, så tack-tack, Sportamore, för de fina stavarna.

Nu har jag ju knappt några källor till negativ energi i mitt liv längre (det krävdes en del drastiska och mindre drastiska åtgärder ) – om man nu bortser från allt elände som händer i landet och i världen – men idag laddade jag verkligen så mycket positiv energi att jag nästan kände mig hög på kvällskvisten.

Stövlarna klarade det extrema vattenprovet!  Torra & sköna igen…

Efter att dessutom ha haft en utomordentligt trevlig eftermiddag utan hundarna så toppade jag denna fina dag med en stor semla ☺

… vaknade vi till i morse.

Jag hade tandläkartid just denna morgon – bokad för en dryg månad sedan – så det var bara att ge sig ut och skotta sig ut till vägen (som faktiskt redan var snöröjd – heja vägföreningen!).

Sedan, när jag var så gott som klar med den nödvändigaste skottningen, så ringde jag ändå till tandläkaren, som förvisso var öppen men hade hört på radion att det var trafikkaos på vägarna. Vi kom därför överens om att skjuta fram min tid några dagar. Jag har en trasig tuggtand, men den gör inte alls ont, så några dagar hit eller dit spelar mindre roll.

Nu fick jag tid att skotta riktigt fint istället ☺

Så glad att ryggen är stark och fin nu, för det blev rena styrketräningspasset ☺

Och så fick jag hänga ut lite fler talgbollar… De äter mig ur huset, de små fjäderfäna 😚

sa hon som gick på isen. Vilket jag gjorde idag. Utan hundarna. Jättekonstigt! Men det var verkligen i kallaste laget och även om de hade kunnat gå med en bit hade de troligen velat vända tillbaka snart. Och idag ville jag gå en rejäl promenad på sjön.

Innan jag lämnade isen kollade jag in ett pinfärskt pilkhål – isen var minst 20 cm tjock.

Sedan hem och tog ut hundarna. Vi höll oss till vägen – härliga skogsväg utan minsta salt och så vacker nu…

…vad som hänt här…? 😮😉

… har vi denna morgon.

Det gör mig inte det minsta, jag bara älskar denna torra kyla! Men lilla Delfi fick snabbt årets första köldkramp – mitt i ett språng, lilla stackaren. Så morgonpromenaden blev verkligen en kortis.k

Jag kanske får gå en promenad utan hundarna idag – hur märkligt skulle inte det kännas??