Lill-flickans hälta har hållit sig borta idag, så efter att hon knappt fått någon motion alls idag fick hon lov att busa loss på sena eftermiddagen. Det var mycket energi som skulle evakueras där, ojoj…
Två rediga pass med fotgående blev det idag, för båda hundarna. Piafs fotgående, som ju varit lite för långt ifrån mig, har verkligen blivit så mycket bättre av den träning vi lagt ner. Under några år lät jag det ju vara, det var ju dumt…? Men nu när jag vill få Piaf att gå närmare mitt ben får jag också verkligen skärpa mig och se till att inte snubbla. När Piaf var liten var jag så mån att lära henne går långsamt fot, att vi alltid smög fram – det visar sig fortfarande i att hon har svårt att gå snabbt i fotkommando, men vi jobbar på det också – med lite sättanden och inkallningar till sidan ”i farten”…
Nu vet jag hur bra jag vill att fotgåendet ska vara: så bra att jag inte behöver titta ner titt som tätt för att se var hunden är, så bra att jag inte ska behöva låta som en ”symaskin”, som en tränare sa (”här”, ”sida”, ”nä”, ”såja” *smackljud*, ”här”…), så bra att det inte gör något att en ficka på en pickup-väst gör att jag inte ser hunden… Tror vi har lite att jobba på, men vad gör det 🙂
