Skördetider
Det finns mycket gott att ta vara på i trädgårdar och i skogar.
I sommar har jag plockat litervis med blåbär och röda vinbär. I förra veckan poppade det upp Karl-Johan-svamp
så man fick fullt upp att ta hand om dem (plocka, förvälla och frysa in). Samtidigt mognade plommonen hemma hos pappa och det blev mycket god sylt av dem.
Slutligen har lingonen mognat så det räcker att kupa handen runt en klase, så faller de ner i handen… det fick bli lite lingon i frysen också.
YES!
Häromdagen såg jag ett inlägg på FB om att det pga återbud/skadad hund fanns en plats ledig på en kurs med Jenny Wibäck, som skrivit boken Starka tillsammans och driver företaget Lyckagård.
Temat för kursen var YES!lydnad, vilket väckte mitt intresse, och som tur var fanns även åhörarplatser kvar, så att jag fick stilla min nyfikenhet.
Kursen hölls på Vovverado utanför Varberg, och jag blev inte besviken! Sju ekipage drillades i korta pass i tävlingslydnad, och träningen gick i stort ut på att få hunden att tänka YES! till att få börja arbeta med matte, YES! till att gå in på en (ny) lydnadsplan och YES! till att få utföra ett ytterligare moment… Jag tyckte mycket om Jennys tänk kring hund och träning, och inte minst att hon också hänvisade till Kerstin Malms bok Tänk om jag kunde lyssna. Jag fick med mig en massa idéer och inspiration, samt en ny bok 🙂
Mina hundar fick vara med ute och var lika lugna som de brukar i dessa situationer.
(O)svensk sommar!
Ja, det har det verkligen varit, och jag har inte gjort mycket annat än att fånga sommardagen – och även sommarnatten, faktiskt.
Jag bor mitt bland skog och sjöar – vad mer behöver vi, hundarna och jag? Det har blivit tidiga promenader innan det blivit för varmt för att motionera – och gärna med en paus för att bara njuta…
och otaliga bad har det blivit, såklart – för det mesta flera om dagen. Jag är en riktig badkruka annars, men med dessa badtemperaturer kan till och med jag ligga i länge och väl i vattnet.
De svalare dagarna har Delfi fått landträning ute på ängarna eller vattenträning över någon vik.
Vi har varit på kennelläger, där jag tagit del av två duktiga retrievertränares kunskaper, plus att min lilla flock fick erfarenhet av att campa tillsammans, roligt och spännande!
Och att Vättern har så vackra stränder var nytt för mig…
Femma har såklart vuxit och utvecklats och jag är så nöjd med hur vår flock blivit tillsammans med henne.
Fånga dagen innebär att väga noggrant vad tiden ska läggas på – och just nu har bloggandet lägsta prioritet.
Energitjuvar göre sig icke heller besvär! Alla förtjänar en andra (en del får en sjuttielfte…) chans – ta den, sumpa den och försvinn ur mitt liv igen, tack.
Det ska va’ gôtt att leva, annars kan det kvitta!
Två veckor i ett svep
Juni inleddes med samma fina väder som vi hade hela maj…
Sedan blev det något svalare och det blev lite andra aktiviteter än bad… som att träna på nödlyftet…
mer träning
extra långa promenader med Delfi…
Hundglass, som Hemglass bjöd på!
Träning i grupp.
Lite miljöträning vid Selma Lagerlöfs torg – som om den här coola bruden skulle behöva det?
Hittat de första kantarellerna (som plockades av någon annan som tydligen tyckte de var tillräckligt stora…).
upptäckt spillkråkors byggnadsverk långt in i skogen
Har lärt mig att fingerborgsblomman är mycket giftig – men åh så vacker!
Och så toppade vi med viltspår för Piaf och Femma – båda var jätteduktiga!
Efter spåret fikade jag med ett par fiskare – och Piaf och Femma väntade som små ljus i bilen med öppen lucka…
Små grodorna, del 2
För några veckor sedan såg vi grodorna – eller paddorna, whatever! – para sig, för ett par veckor sedan såg vi ynglen i vattenkanten, och Femma…
tyckte verkligen att de var lustiga att se… Häromdagen kunde vi se små mini-grodor hoppa på klipporna.
Mando på Liseberg
Jag trodde knappt mina ögon i vintras när jag såg att Mando Diao skulle komma till Liseberg. Mando! Självklart spikade jag genast den konserten i min kalender – med reservation för om jag skulle kunna lämna Femma hemma vid det laget.
Men ensamträningen har gått riktigt bra – Femma går utan knot in i sin lilla kajuta (som jag kallar canvasburen) och verkar sova gott där när jag inte är hemma.
Så igår var det dags – jag tog faktiskt bilen ända in till stan och det var inga problem alls att på plats i Focus-huset… Konstigt!?
Ännu mer förvånad blev jag när jag gick förbi Stora scen – och där var bara lite folk precis framför scenen… Konstigt!!!?
Så efter att ha klämt min sedvanliga mjukglass gick jag också och ställde mig i första sektionen framför scenen… Det var länge sedan jag såg en konsert så nära scenen.
I Lux såg jag MD två gånger – båda gångerna på Rockhal i Echternach.
En tredje gång hade jag faktiskt köpt biljett – till den akustiska turnén – men orkade helt enkelt inte gå pga stressen på jobbet…
Men den sista gången i Lux, det var hösten 2014. Jag hade precis opererat mitt knä och kom dit på kryckor och fixade mig en plats på handikappläktaren (enda sättet att få sittplats)… men jag blev ju helt tokig när de spelade Black Saturday – och resten av den konserten satt jag och sitt-dansade våldsamt… Jag var helt hundra på att vakten blängde misstroget på mig efter konserten, när jag tog mina kryckor och hoppade iväg…
Till min lilla sorg spelade de inte ens den låten igår. Det var väl ”Gustaf Noréns låt”, kanske. Jaja, de spelade en massa annan bra musik, och de flesta låtar från det senaste albumet hade jag inte ens hört innan. (Sveriges radio spelar bara den där astråkiga Frödingvisan… )
Rekordvärme
Maj avslutades med rekordvärme – i Göteborg uppmättes över 30 grader!
Självklart fick Piaf och Femma stanna hemma när Delfi och jag åkte till Backamo för en privatlektion med Malin. Före lektionen fick Delfi bada – men vi körde även träningen vid vattnet – vi fick fram lite pip hos Delfi och kunde jobba med att tydliggöra för henne vad det är som lönar sig, och inte.
Efter träningen åkte vi inom Lilla Edet och gick en liten promenad längs Göta älv – även där blev det ett dopp.
Sedan åkte vi hem – och tränade dirigeringar över den breda viken i fiskesjön.
Slutligen åkte vi hem, hämtade Piaf och Femma… och gick och badade.
Man får passa på
när min vackra flock plötsligt har lagt sig perfekt på rad…
Pappa – Klippan
Min pappa var verkligen en klippa för mig på många sätt när jag växte upp och även senare än så. Han var den som alltid ställde upp och körde både mig och kompisar hit och dit – när kanske andra också kunde ha eller borde ha…
När en förälder var i upplösningstillstånd över en skitsak var han där – som en klippa.
Idag är det pappa som behöver vår hjälp med lite av varje, så hundarna och jag är där 1-2 ggr i veckan. De trivs bra där, och passar på att vila sig. Femma har hittat egna platser att ligga på…
Nu senast åkte vi direkt från pappa… till Klippan.
my flatcoats 