Hundträning på recept?

Knät är opålitligt och gör ont, men jag tror benhårt på att själen måste få sitt för att kroppen ska kunna läka på bästa sätt. Alltså åkte vi och tränade. Det var inte bara Halta Lotta som stolpade fram, utan snarare Stelopererade Stina eller Enbenta Eva… Men det gick (höhö)!

Vi tog oss i alla fall till ängen – den bedrägliga skogen med alla snubbelvänliga pinnar undvek vi – och där blev det pinnträning en masse.

Raka skick för båda – liksom igår lade jag hela tiden ut två dummies i taget. Piaf är hyfsat pålitlig när det gäller att inte byta dummies… Delfi är definitivt opålitlig… Piaf arbetar alltså först. Jag kastar en markering med bollkastaren, skickar henne sedan mot pinnen – därefter på markeringen. Sedan skickade jag Piaf mot pinnen igen – hon visste ju att det fanns en till dummy där – men stoppade henne halvvägs… och belönade med en kastad boll. Gick kanon! Vi gjorde detta i två olika vinklar och två olika avstånd mot samma pinne.

Delfi fick hämta den kvarvarande dummyn vid pinnen – försöker att introducera en störning i form av att jag lägger  ifrån mig en dummy bakom oss… Men ofta – särskilt som jag också försöker öka avståndet från pinnen – blir det lite väl svårt för tjejen, och vi får gå närmare pinnen istället. Nu som jag skriver detta inser jag mitt fel: att öka två svårigheter samtidigt… Dumt, jättedumt.

Piaf fick också några skick åt sidan, också till pinne – jag har ofta svårt att jobba upp långa avstånd i vår träning, men nu tvingade jag i alla fall ut avståndet lite för varje skick. Målet är att jag ska kunna skicka tvärs över denna äng – det är ändå inget enormt avstånd. Provade också att kasta en markering före ett sid-skick, men om skicket går till ”kl. 9”, så kastade jag markeringen till ”kl. 7” (dvs. snett bakom mig) – och det blev lite svårt – jag fick gå fram till Piaf och rikta henne mot pinnen för att påminna henne – sedan gick skicket bra 🙂

Till slut körde vi närsök. Sex bollar, och jag kom på mig själv med att nästan bli besviken (!!) när hundarna hittade boll efter boll utan några som helst svårigheter – jag hade ju verkligen ansträngt mig för att gömma dem väl under gräs och löv. Till sist – i den andra omgången – var det i alla fall en boll som de inte hittade – båda hundarna fick belönas med en stoppsignal och bollkast som avslutning. Sedan gick vi alla tre och letade – men hittade den inte! Hm, till slut lyckades jag i alla fall gömma en boll tillräckligt bra… lite väl bra, till och med… 😀

När vi gick mot bilen igen tänkte jag på vad läkaren Nisse Simonsson skriver i sin bok ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”, nämligen att fler läkare borde ordinera promenader till sina patienter (med stressrelaterade sjukdomar/lättare depressioner). Hundträning vore säkert inte heller så dumt! Inte bara mår man bra i själen efter ett bra träningspass… Faktum är att knät smärtade betydligt mindre på vägen tillbaka. Win-Win!

7 kommentarer

  1. Lägg bara ut en apport i närsöket istället. Vittra in området noga! Göm sedan en apport.

    Öka svårigheten sedan med att inte vittra in och gräv ner apporten med en spade 🙂

    1. Tack! Följde dina råd idag, Zara, iaf att vittra in ordentligt nästan gräva ner bollarna och sedan plocka upp dem igen – men menar du verkligen allvar med att gräva ner med spade? Näää…? I alla fall tyckte jag att det funkade som jag ville idag – att de fick leta igenom området ordentligt för att hitta – kanon!

  2. Jodå! Vet en del som gräver ner med spade ffa om man inte kan få hjälp av andra andra utläggande i träningen. Eftersom du alltid lägger ut det själv, så styr du _antagligen_ hundarna mer än du tror, hundarna lär sig ditt mönster osv.

    Du behöver ju inte gräva till Kina lixom. Men det verkade funka nu sist du körde, med bara en boll.

    (Ursäkta stavfelen, mobilen lever ett eget liv)

    1. Japp, nu tycker jag att det funkar – men hjälp, hur menar du att jag styr dem? Även om jag inte använder handtecken, alltså?
      Hm ser inga stavfel – mina ögon lever kanske också ett eget liv 😛

  3. Men hela ditt allt, med kroppen, du kanske blåser lite extra i pipan när dom närmar sig området där du _vet_ att den sista bollen ligger..

    1. Aha! Jag har till och med varit inne på att medvetet blåsa tätare – som en radar… – när ”det bränns”… men tagit mitt förnuft till fånga. Får nog se upp med det där styrandet, ja.

      1. Ja det gör man ju, det gör ju jag med. Det är därför det är bra om någon annan lägger ut så att man inte vet exakt, för att låta hunden jobba själv ( inom området )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s