(Förklaringen till rubriken finns i en av filmerna nedan…)

Igår var vi ute och tränade – och provade bl.a. Zaras tips (se ”Hundträning på recept?) – tack Zara! Men mer om det senare.

Först lite pinnträning. Och idag hade jag bestämt mig för att Piaf skulle få träna bakåtskick – och äntligen kommit ihåg att ta med mig matskålarna, som passar väldigt bra för den träningen.

Skickar henne till första pinnen – där står en matskål. När hon ätit klart blåser jag stopp/sitt. Skickar bakåt (med vänster arm – det var därför jag först försökte räta upp henne lite innan jag skickade) till nästa pinne, där det också står en matskål. Samma sak som innan – men nu skickar jag bakåt med höger arm, så att hon vänder bakåt åt höger – detta funkar inte till 100%, men oftast, så! Vid sista pinnen ligger en dummy.

Film med Piaf.

Nöjd med övningen! Men när vi gjorde om den bestämde jag mig för att stoppa henne en gång mellan pinnarna och belöna med boll – just denna dag innebar det stoppet en omprogrammering av flattehjärnan, som nu plötsligt var inställd på att stoppas efter varje skick… Det kanske var oschysst att stoppa mellan pinnarna när hon nu lärt sig att springa till pinnarna och stoppa där. Noterar: inga mer stopp mellan pinnarna! (på ett tag…)

Delfi fick ganska korta skick till en pinne idag – men med en dummy utlagd en bit bakom oss. Med henne är det så, att man kan inte riktigt veta vart hon kommer att springa… 🙂 Under det senaste passet såg hon allt ut som hon skulle springa rakt fram, men blixtsnabbt vek hon bakåt för att plocka den utlagda dummyn… Så idag fick jag safe-a genom att verkligen göra det superlätt att lyckas, trots den utlagda dummyn. Det gick bra, som sig bör.

Även Piaf fick några raka skick, med längre avstånd, men där visade sig också den där osäkerheten från det tidigare stoppet (grrr på mig).

Dags sedan för närsöket. Nu tog jag en boll och inte bara sparkade runt den lite i området, utan gömde den också på flera ställen och plockade upp den igen. Sedan gömde jag bara EN boll.

Delfi fick börja – och det såg mycket bra ut: nosen var djupt nere och undersökte vittringarna och hon fick leta ordentligt innan hon hittade bollen. Så ordentligt att jag fick panik och kastade ut en boll – men sedan hittade hon ändå den första, gömda bollen.

Det såg ungefär likadant ut för Piaf – möjligen hittade hon lite snabbare.

Sedan hade jag tagit med mig en av våra nya kaninbollar ut, men inte bestämt riktigt vad jag skulle göra med den… Nu fick den tjäna som lite ”krydda”/störning i närsöket. Rätt eller fel? Jag rullade den i alla fall i en del av närsöksområdet för att se om hundarna skulle fastna där eller kunde söka vidare trots kanindoften.

Delfis tur: Kanindoften var mycket intressant, men hon sökte vidare. Däremot, när det än en gång dröjde innan hon hittade bollen återgick hon hela tiden till en del av området som jag inte alls hade vittrat in – men där hittade hon sedan bollen som vi inte hittade under förra träningspasset 🙂

Piaf brydde sig inte särskilt om kanindoften i området, hon visste att det inte var det hon letade efter.

Till sist gjorde jag en liten ”omvänt lockande”-övning – med kaninbollen. Vi har inte alls tränat med den innan, så jag ville se vad de gjorde med den…

Delfi med kaninboll – första försöket.

Delfi med kaninboll – andra försöket.

Delfi med kaninboll – tredje försöket.

Film med Piaf.

(Jag tycker den blev lite rolig… och Piaf vill verkligen inte lämna ifrån sig sin dyrgrip *tugg-tugg-tugg*)

Piaf har ju den dåliga vanan att tugga tennisbollar som om de vore tuggummi, och detta visade sig även här – jag tror att jag får vara extremt återhållsam med att låta Piaf apportera kaninboll i fortsättningen 🙂 Ska testa hur det går med minidummiesarna med kaninskinn, och se om det går bättre.