Hade ett snack om vilthantering med Delfis uppfödare, som påpekade att greppet som Delfi hade om Dead Fowl-pippin häromdagen, inte ser ut att vara särskilt bra alls Nej, det har hon ju rätt i *skäms* Det greppet hade nog inte funkat på en riktig and… Så nu får jag se om vi kan rätta till det hyfsat snabbt eller ligga lågt med dead fowl-träningen. Äh. Men så värdefullt att få den kommentaren!

Det inspirerade mig i alla fall att ta med mig den stora kanindummyn ut i det vackra vädret idag. Delfi plockar upp den jättefint – men slarvar lite runt mig. Men jag såg ändå det jag ville se: det snabba upptaget.

Sedan fick ”kaninen” vila i bilen medan vi gick vidare med dummyväskan. Idag tränade vi i skogspartiet där jag snubblade och gjorde illa knät för ett par-tre veckor sedan. Det har läkt bra nu, vilket jag är väldigt glad för! 😀

Tanken med att träna i skogen idag var att jag skulle bygga in lite ”hinder” i en sträcka fram till pinnen… Pfff! Bara några få – kanske 10 – meter från pinnen lät jag sträckan gå genom bara ett jättelitet, glest parti med buskar – det var ett 10-tal pinnstackare som stack upp ur marken, bara… Men det var inte lätt att skicka hundarna _genom_ det partiet – det var ju så lätt att sticka runt det. Hmm läste jag inte att man ska välja breda hinder…? I alla fall var jag envis och den hund – dvs. båda, då och då – som inte sprang genom blev kallad tillbaka. Som mest kunde jag väl skicka hundarna från 10 meter före det där partiet, alltså totalt 20 meter… Jajjamensan.

Sedan gick vi iväg och jag kastade ett par markeringar åt dem var, och markeringarna landade bakom ett nedfallet träd. Inte särskilt långa avstånd här heller.

Slutligen ett stort och glest sök bland flera fällda trädkronor som låg utspridda i det här skogspartiet – perfekt att kasta in en dummy där 🙂

Hade totalt åtta ”apporter”, varav 4 tennisbollar. Brydde mig inte om att gömma något (mer än det som hamnade i trädkronorna) utan det fick räcka med glesheten. Delfi tog den första, Piaf de två nästa, därefter tog Delfi ganska så snabbt in fyra, varpå jag skickade Piaf efter den sista. Det var svårt. Och jag kunde se dummyn – den låg framför en trädstam – och tyckte att Piaf sprang förbi den ett par gånger och förstod inte riktigt varför hon inte hittade den.

Jag tog in Piaf och tog risken och skickade Delfi i stället. Hon letade också länge, men sökte verkligen av hela området – jag tyckte även här att hon _borde_ känt dummyn, så nära som hon sprang förbi den. Började undra om hon stängt av näsan och bara sprang…? Jag kastade ut en räddningsboll som hon skulle få hitta i stället. Men… då tog Delfi en sista runda ut i området… utanför det liggande trädet – och DÅ fick hon vittring på dummyn… hur tydligt som helst hur hon vek ner, sprang över trädstammen och tog dummyn. Näsan var inte alls avstängd 🙂 Nej, den nosen inte går av för hackor. Piaf var också nöjd – hon fick hämta den sista bollen och visste naturligtvis precis var den låg 😉