Vid flera olika tillfällen den senaste tiden har jag fått stå och skämmas över att inte kunna ge det handtag jag skulle vilja vid vattenträningen – jag kan ju inte ro en båt! Eller: jag visste inte om jag kunde, eftersom jag inte provat på hur länge vet jag inte ens, om ens någonsin. En gång var vi bara två på vattenträningen och då var jag så illa tvungen att ta mig över till andra sidan ån. Jag trodde att jag skulle om inte dö, så i alla fall bara åka med strömmen så långt det gick… Men jag tog mig över – genom att paddla ekan över till andra sidan. Till mitt försvar (alltid 🙂 ) måste jag säga att en av årorna i denna eka inte satt fast, vilket gjorde det bra mycket svårare att få till någon teknik – om jag nu ens hade haft någon att ta till…

Men skam den som ger sig! Jag hade fått löfte av Lisbeth att låna båten i en av de små sjöarna där vi hade haft en träning, och det tänkte jag utnyttja vid tillfälle. Det tillfället kom igår. Vackert väder, fortfarande en fot som inte ska ansträngas allt för mycket – och hundar som naturligtvis behövde motioneras. Perfekt för en båttur – och simtur för hundarna.

Helt ärligt: Det gick otroligt knackigt till att börja med. Åt vilket håll sitter man? Hur håller man årorna? Det såg nog kul där jag provade mig fram, men det gick ju! Så småningom hade jag fått såpass styr på båten att jag inte blev alldeles skräckslagen så fort hundarna kom i närheten av båten, för då hade jag i alla fall lärt mig att bromsa och/eller vända båten. Hundarna insåg också snart att det var käckt att hålla sig undan både båt och de där lömska årorna…

Var riktigt nöjd med min första lektion på sjön!

Och Piaf var så stolt när hon fick bogsera båten en bit in mot land 🙂

Pull, pull, pull the boat