De flesta av mina hundböcker ligger fortfarande nerpackade, dessutom har en del av de träningsinriktade böckerna stått undangömda i några år, så jag har lite dålig koll på vad jag har för böcker…! Men nu har jag hittat en jättefin bok om viltspår i mina lådor – inriktad på öppen klass, dessutom!

Ibland är det bra att vara hundboksamlare 😉

I alla fall fick jag där lite extra kunskap, idéer och till och med ett färdigt spårupplägg som jag ”snodde” rakt av.

Egentligen hade jag tänkt lägga viltspåret i fredags, men eftersom det blåste halv storm, så hade vi väl fått leta efter spåren i halva Västra Götaland… 😅 så det fick vänta till idag.

Just som jag hade lagt det första spåret stannade en bil vid skogsvägen och ut kliver ett par och går med bestämda steg en bit in i skogen. När jag kom fram till dem (obotligt nyfiken…) höll mannen på att med hjälp av ett jättelångt, utdragbart skaft lyfta ner en liten burk som hängde högt upp i ett träd.

Naturligtvis måste jag fråga vad de sysslade med och fick till svar: geocaching! De kom ända från Arboga för att bla. hämta ner denna lilla burk… och hänga upp den igen.

Tänk, vad folk kan ha konstiga hobbies… Själv kom jag gående med en blodig hink och pinne – fullkomligt normalt, ju! 😅

Men åter till mina kära spår!

Väder: vackert,  lätt vind

Temperatur: 12 grader

Längd: ca 600 m

Liggtid: 6 timmar

Blodfrekvens: vart femte steg

Bloduppehåll före första och tredje vinkeln. Återgång vid fjärde vinkeln (skulle det ha varit, men vad jag kan se får jag nog jobba lite på de där återgångarna…).

Med hjälp av Runkeeper håller jag reda på hur jag lägger spåret och hur hunden sedan går. Det gillar jag! Då ser jag att jag faktiskt hållit mig något så när till planen, men också när jag inte gjort det. Under själva spårningen lämnar jag helt över till hunden, vilket är ett framsteg för mig, som förr brukade ha svårt att inte gå in och styra när jag tyckte/trodde det blev fel.

Ta Delfis spårning (högra bilden): jag visste ju att hon inte gick i spåret på den fjärde sträckan och det kändes som att vi var helt ute och cyklade, men såhär med facit i hand kan jag ändå se att spåret ev kan ha blåst ner till när hon gick – hon går ju ändå parallellt med spåret.

I början och slutet spårade hon riktigt bra och hon hittade sin klöv. Måste säga att hon var jätteduktig, för jag hade tidigare skämt bort båda hundarna med att bloda för ungefär vartannat steg, och idag blodade jag bara för vart femte!

Piafs spår var lika långt och även här blodade jag bara vart femte steg, men här stegade jag visst på under raksträckorna, så blodet räckte bara till fyra vinklar, men det spelar nog inte så stor roll. Piaf fick ringa ordentligt vid (den minimala) återgången men löste det galant – och i övrigt tog hon ju spåret i det närmaste klockrent, eller vad sägs 😊

Liggtiden för spåren var som sagt 6 timmar, så vi hade gott om tid att njuta av det vackra indiansommarvädret.  Det blev lite pyssel i trädgården men även bad och båtbogsering i lilla sjön.