Äntligen fick Piaf göra sitt anlagsprov i viltspår! Det sköts ju upp först pga min onda fot, därefter kom Piafs tandoperation med efterföljande karenstid i vägen och nu i dessa tider har ju viltspårsdomarna fullt upp med jakter… Men till sist, så!

Och nu var Piaf mer än redo! Jag har ju märkt att Piaf är ruskigt säker i sina spår, jag kan lita på henne. Så jag var inte ens särskilt nervös inför provet. Lite anti-jante-kaxig, faktiskt 😉

Piaf får på sig ett särskilt koppel redan vid bilen och det tecknet funkar verkligen så att hon redan där går in i spår-mood… Hon spårade mer eller mindre hela vägen från parkeringen till stället där vi stannade och satte på spårtecknen. Det är skönt med henne att även om hon vet vad som är på g, så är hon cool medan jag sätter på henne spårselen, hon sitter ner fint och lugnt medan jag ordnar med spårlina etc.

Domaren Ninni Gren påminde om att vi har en halvtimme på oss att ta spåret… Och så bar det då av, och det var inte mycket mer för mig att göra än att hänga med i slutet av linan…

Det kändes riktigt bra. Piaf låg på i linan och kändes grymt säker. Hon kom avsides någon enstaka gång men tog sig snabbt tillbaka till spåret, och kom slutligen rakt på klöven. Den låg hon sedan och mumsade på medan domaren gratulerade mig till godkänt anlagsprov ☺

Piaf hade visst tagit spåret klockrent – den enda kritik domaren hade var att det hade gått i snabbaste laget… 10 minuter 😅

Fick några träningstips av Ninni på vägen tillbaka till bilen, och jag känner mig verkligen pepp att träna vidare och kanske till och med starta hundarna i öppenklass inom en relativt snar framtid… ☺