Såg klart dokumentären Shoah på några dagar, och av alla starka intryck och av alla personligheter som intervjuades var det en person som jag fastnade för, nämligen Jan Karski, som var kurir mellan den polska exilregeringen och motståndsrörelsen under andra världskriget. Han besökte det judiska gettot i Warszawa och koncentrationslägret i Belzec och försökte sedan få de allierade att förstå vad som höll på att hända i Polen.
Hösten 1942 kom Jan Karski till London där han utarbetade en rapport om judarnas situation och den ”underjordiska statens” funktion som Polens exilregering vidarebefordrade till brittiska och amerikanska regeringen. Därefter reste Karski runt, först i Storbritannien och sedan i USA, och träffade politiker, regeringstjänstemän, religiösa ledare, journalister, författare, artister och andra viktiga opinionsbildare för att framföra sitt budskap. De två högst uppsatta personerna han träffade var den brittiske utrikesministern Anthony Eden och USA:s president Franklin D Roosevelt. De svar han fick från politikerna gick i stil med vad president Roosevelt sade till honom: man fick göra upp räkningen med tyskarna efter kriget. Det fanns inget intresse för de snabba åtgärder för att stoppa judeutrotningen som Karski föreslog. Andra av hans samtalspartner tycktes inte riktigt tro på honom, eller menade åtminstone att hans skildring av judarnas dramatiska situation var överdriven. (källa: Polska institutets hemsida)
Artikel i New York Times, 10 december 2014
Litteratur:
Karski: How one man tried to stop the Holocaust (Wood/Jankowski, 1994)
Story of a Secret State (Karski, 1944)
Film:
Shoah, 1985 – dokumentär om Förintelsen
The Karski Report, 2010- dokumentär om Jan Karski (som finns tillgänglig på youtube), i form av fortsättningen på Claude Lanzmanns intervju med Jan Karski där han berättar hur de allierade bemötte informationen han gav dem.