Idag fick jag äntligen tillfälle att gå hundpromenad med den lilla gruppen som träffas i Nödinge varje dag. Jag var sent ute och höll på att missa ”tåget”, men hann ikapp dem i början av promenaden. Det gjorde kanske att vårt inträde i gruppen inte blev det smidigaste… Flera hundar kom emot oss, skällande och lite skeptisk till att börja med. Piaf fick de mest skeptiska hundarna ”på” sig, men hon är ju säkerheten och smidigheten personifierad, och körde hela ”jag är ofarlig och bara en jättejättesnäll flatte”-programmet. Och till slut övertygade hon den segaste av de två hundarna. Den andra hade gått över till att granska Delfi i sömmarna, och tyvärr bestämde hon sig för att vilja sätta Delfi – som absolut inte behöver sådant – på plats, varvid jag fick säga till den lilla vovven att det inte var okej, det går liksom på reflex hos mig. Ingen är dum mot min lilla bäbis 😉

Sedan flöt allt konfliktfritt resten av promenaden, en väldigt trevlig promenad! Trevliga hundar och hundägare. Där var en labradoodle, en blandis jrt/bc, en aussie, en kamphundblandis – och så mina två flickor. Jag bara älskar detta med att se en löst sammansatt grupp av hundar fungera så bra, och har verkligen saknat den möjlighet vi hade i Luxemburg, att närhelst vi ville kunna ansluta till Ingrids dogwalkinggrupp i Waldhaff. Både Delfi och – framför allt – Piaf har verkligen den gruppen att tacka för sina sociala skills, inget snack om den saken!

Mot slutet fick jag skynda iväg för nästa punkt på dagens program, nämligen sista tillfället av lydnadskursen med Monica. Idag höll vi till på hennes plan i Nödinge. Jag kom dit smått frustrerad för att jag känner mig så dålig inom lydnaden… Men gick därifrån galet inspirerad, som vanligt!

På väg hemåt fick jag ett litet infall och svängde in till Dammekärr. Vi gick upp på Vättlefjällshöjderna, jag bara älskar naturen där…