Jag har bestämt mig

Kommer ni ihåg Lättas reklam på 90-talet, med nästan smärtsamt vackra och vältränade – givetvis unga – personer och en slogan som sa ”Om du har bestämt dig (för att inte bli fet)”. Och ja, jag har bestämt mig.

Nu får det räcka. Alla behöver inte springa. Jag behöver inte springa. Jag har alltid avskytt skumpandet, de svettiga kläderna, att bli sedd i kvarteret flåsandes (”titta där kommer en som tror hon ska bli ung för evigt genom att jogga ett par kilometer”), att inte kunna njuta av naturen eftersom jag är fullt upptagen av att springa, att stänga ute omgivningen med musik.

Jag har några gånger i mitt snart 50-åriga liv föresatt mig att börja jogga. Jag har kvar skorna och de färgglada tightsen från det senaste rycket. Den gången stukade jag foten så illa att det blev till att pausa projektet – sedan fick jag av helt andra skäl en söndertrasad menisk som hindrade mig från att springa överhuvudtaget. Att gå gick tack och lov bra, hur hade jag annars kunnat ta hand om mina hundar?

Jag har tre hundar och jag älskar att röra mig ute i naturen. Vi går ofta ute i terrängen och upp och ner för kullar och klippor – jag kan välja ett tempo som ger mig ett bra flås i uppförsbackarna.

Under några månader har jag haft som dagligt mål att komma upp i 10000 steg om dagen. Det är ett mål, inget krav. Jag känner mig inte kass om jag inte når dit varje dag. Men det motiverar mig. Även om jag har gått en bra runda på, säg, 7000 steg kan det få mig att välja att gå en ordentlig promenad till i stället för att bara rasta hundarna. Regnar det så blir det kanske bara en liten sväng – kanske kommer jag bara upp i 9500 steg – det räcker! Är det bättre väder är chansen stor att det blir en till ordentlig runda, och vips har jag kommit upp i långt över 10000 steg.

Stegräknaren har jag i mobilen, och den bär jag givetvis inte runt på hemma. Däremot är den med mig när jag exempelvis veckohandlar eller tränar hund, då tickar det på några steg. Men det är inte poängen – det är promenaderna som räknas. Jag har kollat av mina standardrundor här hemma – de ligger på från 5000 steg och upp till 11000 steg.

Nu har jag tre friska hundar, men både Piaf och jag blir lite slitna av riktiga långpromenader, så dagsvandringar på två mil eller liknande struntar vi i. Två bra rundor om dagen har blivit vår melodi, och med mina nya morgontider så får vi några timmars paus däremellan och kan ändå gå våra två rundor i dagsljus.

Nu har jag höjt det dagliga målet till 15000 steg, dels för att vi ofta kommer upp i det antalet ändå, dels för att promenaderna är lite mer angelägna nu under vintern, när vi inte är ute så hemskt mycket mer än just under promenader.

Det är säkert jättebra att springa och få upp konditionen. Men om jag dör i morgon vill jag inte ha lagt en massa tid på saker som är dötråkiga, när det finns ganska bra alternativ som är helt underbara.

Hej, jag heter Marika och jag springer inte och kommer inte att vara ung för evigt.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s