En taltrast satt högt upp i ett träd och sjöng, och jag fick ett bra tillfälle att pausa hundarna under promenaden. Jag har medvetet lagt in sådana pauser, som för hundarna säkert är helt meningslösa, men kanske något mer uppskattade av vissa (Piaf) än av andra (Femma). Den senare är däremot den som bäst behöver de där pauserna – hon gillar inte att ha tråkigt, och började lätt att gnälla under dylika pauser. Samma gnäll som hon kan ta till vid annan passivitet, vilket är högst oönskat från min sida. Alltså har jag velat vänja henne vid mer tråkiga pauser, och jag fick tid att njuta av taltrastens sång.

På eftermiddagen var Femma och jag på Kopparhult och tränade med den jättetrevliga gruppen som siktar mot öppen klass. Femma fick vara med trots sitt löp eftersom hon bara är i början av löpet, och det är verkligen skönt att slippa missa ett kurstillfälle. Hanhundarna i gruppen var lika duktiga som vanligt, även om man såg att de noterade löptiken under de passiva stunderna. Roliga och bra, lagom utmanande övningar fick vi även denna gång, och dessutom visade våren sig från sin allra bästa sida. Termometern visade faktiskt 16 grader och när vi stod i lä blev jag bara tvungen att skala av även den tunna långärmade tröjan. Samtalet på linjen började handla om solbränna och solskyddsfaktor… det hade man inte trott så sent som för ett par dagar sedan!

Vi tog en runda i den sköna eftermiddagssolen och flattarna badade och torkade sig i torra löv – de blev sååå fina (inte).