Detta med att se hundarna gå spår kan nog bli lätt beroendeframkallande – det är verkligen spännande att se om och hur hunden reder ut olika svårigheter. Igår fick Femma och Delfi varsitt fullängdsspår och Piaf fick ett kort spår, och Femma var sämst i klassen!? Iofs tog hon 95% av spåret som på räls, som vanligt, men på just en sträcka där hon slarvat och hamnat fel låg en pinne, som vi därmed inte fick med oss hem. En annan pinne fick hon med sig trots att hon inte var i spåret då heller, men tydligen är motivationen stor hos henne att få med sig pinnen om hon känner av den, det var riktigt positivt att se… Men sedan var hon då uppenbarligen för långt ifrån när vi passerade nästa pinne… Men det var väl bra, för det visar att vi har något att jobba med, och det är noggrannheten. Jag kör ju redan med lite längre liggtid än man behöver ha för appellklass, men vi kanske behöver köra flera timmars liggtid för att Femma ska få ner nosen och anstränga sig lite…

Delfi fick sitt spår över ett hygge och tog det så samlat och fint som hon brukar. Hon verkar gå på spårkärnan trots den korta liggtiden. Hon tar sig också tid att sniffa på buskar och grenar som jag antagligen har gått emot vid spårläggningen.

Piaf var också jätteduktig och bör faktiskt få längre spår, hon med! Synd att det inte är lika roligt att lägga spår som att gå dem med hundarna…!