Idag funderar jag över varför jag meriterar min hund – och för vem? Jag skulle precis lika gärna kunna skita i det, egentligen. Som min väldigt duktiga vän P. Hon tränar sina hundar för den praktiska jakten och får se sina hundars kapacitet där, och det räcker. Mina hundar har ingen praktisk jakt att se fram emot, men de skulle alltid tränas vidare. Men jag skulle kanske inte lägga så många slantar på köpt träning och inte heller utsätta mig för provsituationen och alla funderingar däromkring. Det vore rätt skönt.