Blixtvisit

Det regnar ute denna söndagsmorgon, men vi sitter ute på altanen ändå – under tak, givetvis. Hundarna sover på frukosten och jag läser en bok/surfar, men blicken dras en och annan gång åt hundarnas håll. Jag fascineras än en gång av hundarnas förmåga att göra det bekvämt för sig – det verkar så mänskligt på något vis… Mina hundar sover tydligen inte lika gott på golvet, inte om de får välja själva, och det får de.

De sovande hundarna missade gästen/gästerna vi just hade här under bara några sekunder. En domherre som jag tror var ung kom och satte sig på ryggstödet på stolen som står på andra sidan av bordet, dvs ute i regnet. Där verkade den sitta bra tills jag började fippla med telefonen för att ta en bild, så typiskt, det kunde jag väl låtit bli. Den lyfte och försvann bakom husknuten, men var strax tillbaka, denna gång med en kompis (eller mer troligt en förälder). De satt på staketet i bara ett par sekunder, sedan flög de upp mot skogen. Ett väldigt kort, men kärt besök.

Jag funderar över vilken svampskog vi ska kolla av idag, och försöker minnas de nya ställena från förra året. Igår gick vi till ett helt nytt ställe, och det gav hyfsat god utdelning. På vägen hem gick vi förbi ett gammalt ställe och där hittade jag åtets första karl-johan-svamparna, så regnet välkomnas lite extra idag.

På vägen till det där nya stället hade vi stannat till vid ett tjärn och tränat lite igångar. Inte den lättaste igången, kan tyckas, men eftersom vi är där ganska ofta är det ändå en bra träningsplats för oss.

Lite märkligt är det väl ändå: Hur ofta hör man inte att hundar lär av och tar efter varandra? Uppenbarligen gäller det inte små labbeflickor som ser sina äldre flockkamrater kasta sig hejdlöst ut i vattnet… Men det går framåt – viljan finns där, och det är så tydligt var spärren ligger.

På eftermiddagen gick Femma och jag själva till ”badplatsen” – fortfarande var det i kallaste laget för mig, men det blev en simtur även idag – när jag hade gått upp och ner i vattnet några gånger för att kasta dummies m.m. kändes det som att jag lika gärna kunde bada också. Det känns skönt efteråt! som grannen sa, som kom med sin lilla hund just när Femma och jag var klara.

Visa av erfarenhet (hans tidigare hund och Delfi tålde inte varandra efter en väldigt onödig incident) så var vi helt överens om att våra hundar inte behöver hälsa, och vi kunde för första gången på länge stå och samtala en längre stund. Varken Femma eller den andra hunden brydde sig särskilt mycket om varandra – Femma var nöjd bara jag satte igång att torka henne med badhandduken, det tummar man icke på!

På vägen hem hade vi återigen några – tre, denna gång – dirigeringar att hämta in. Den första strulade vi med något oerhört, men så låg den också svårast till, en bra bit in i det höga gräset. Men vi löste det till slut, och de två andra kunde jag bara känna mig riktigt nöjd med. Riktigt bra och tydlig ”låsning”, rak linje, effektivt nosarbete och snabb leverans av dummyn. När hon levererar dummy har hon gudskelov mindre tendens till det som blivit en ny, ful ovana vid boll-leveranserna, nämligen att använda matte som bromskloss. Det får vi väl ta tag i snart, antar jag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s