Klockan är över tio och jag äter frukost! Inte för att vi gått upp såhär sent – nej, vi har varit ute i skogen två timmar och dessförinnan softat ett par timmar efter hundarnas frukost. Själv tog jag en kopp te, och det har räckt de senaste morgnarna, vilket är helt olikt mig. Jag brukar vara vrålhungrig på morgonen och typ svimfärdig om jag måste göra den minsta ansträngning innan jag fått i mig något. Nu står jag mig alltså tills vi kommer in från promenad och träning, men då smakar det också extra bra med frukost. Tiden får utvisa om detta är en ny vana, kanske ännu något som klimakteriekroppen fått för sig, eller så är det kanske på grund av värmen. Vi får se det ganska snart, antar jag…
Men först njuter jag för fulla muggar av värmen – och min sena frukost. Jag testar det där med att dricka en kopp hett te i värmen, vilket ska vara bra för att hjälpa kroppen svettas och kyla ner kroppen. Jag vet inte om jag märker av den effekten, precis, men det är gott i alla fall.
Faktum är att det är över ett år – 15-16 månader, bör det vara – sedan jag slutade dricka kaffe. Helt plötsligt insåg jag, efter ca 30 år med minst en rejäl kopp kaffe varje morgon, att jag inte längre tyckte om det. Jag drack det av gammal vana och för att jag var beroende (trodde jag), och den tanken gillade jag inte. Alltså bytte jag ut kaffet mot te, och trivs med det. Beroende av teet istället? Jag tror inte det. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna skippa teet när som helst, och det räcker för mig.
Under morgonpromenaden både igår och idag har vi stannat till vid någon av ”våra” sjöar och gjort lite kluriga och roliga vattenapporteringar. Äntligen kan jag göra sådant med Femma! Och äntligen kan jag göra sådant med Delfi (igen)!
Igår eftermiddag blev jag visad ett skogsområde där jag ska lägga spår för en brukstävling om några veckor. Det var såklart en bruksare som visade hur spåret kan se ut på ett ungefär, och jag blev riktigt inspirerad av diskussionerna om vad man ska tänka på. Så kul att jag ska gå en kurs på det temat i höst!