(Näst) Sista morgonen

Det käcka med att vara lite pessimistiskt lagd är alla bonusar man får. Det här kan ju inte gå bra… Men så gör det det – bonus! Ja, okej, lite lagom av optimism och pessimism är väl bäst.

I slutet av juli hade vi några fina dagar och när jag gick hem från badet den sista av just de fina dagarna, så tjoade grannen Har du badat? (det var ju inte alls så varmt i vattnet då som det är nu) och jag tjoade tillbaka att det var bäst att passa på, för det kunde ju vara den sista riktigt fina dagen för i år… Grannen svarade – ordagrant: Nej då, augusti blir fin! Och vad hon fick rätt, grannfrun.

Ja, vilken bonus man fick med de här 2,5 augustiveckorna! Och alla verkar nöjda, jag har inte hört några större klagomål på värmen, vare sig av dem som måste vara ute eller av dem som måste vara inne. Snart nog kommer hösten, så det är bara att tacka och ta emot. Även bönderna verkar nöjda, för det har ändå regnat tidigare under sommaren, och här hemma har fukten legat kvar i marken under dessa två veckor, och daggen om natten har varit riklig.

Igår togs vallen på ängarna här hemma för andra gången, vilket jag gnuggar händerna åt, för då kan vi använda ängarna i vår träning så fort det blivit svalare. Och det ska det ju bli snart…

20200818_061712

Det känns lite som Sista morgonen när jag går ut med min tekopp denna morgon. Sista morgonen (för i år) som jag sitter här och ser solen klättra upp på himlen och vet att en pangdag ligger framför oss med sol, värme och bad. Men så tittar jag i väder-appen och ser att åtminstone första halvan av morgondagen ska bli fin och varm – bonus!

Men sedan kan det faktiskt få bli svalare, sommarlovet får vara över, för vi har lite träning att ta itu med…

Igår förmiddag var vi på en väldigt inspirerande kurs i bruksets uppletande och spår. Tränaren var inspirerande, övningarna (som var väldigt korta och lågintensiva, dvs helt okej även i den rådande värmen) var inspirerande och lilla Femma var också inspirerande. Vilken liten pärla jag har! Hur underbart är det inte när hon går från att fatta nada – aldrig gjort övningen förr – till att ligga på som en tok i kopplet, och samtidigt använda sin näsa och den nästan obefintliga vinden. Så motiverad! Så fokuserad! Hur mycket kostar hon, hörde jag bakom mig när vi jobbade… Sorry, hon är inte till salu!

Sedan var vi på Redog och det skulle bli riktigt spännande att se om Delfis myckna simmande den senaste veckan hade ”kostat” något… Men det verkade det inte ha gjort, och efter laser, vattentrask och vibb skickades vi hem med uppmaningen att fortsätta som vi gör, klart att Delfi ska få göra det hon älskar!

På kvällen gick vi promenad med bad för oss alla tre – det gäller ju att passa på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s