Nu har det röda guldet mognat i skogen och det gäller att skörda NU, för en del har redan börjat ramla ner på marken… Två lingonrundor blev det i helgen, en på en mosse och en på ett hygge, och bären nästan poppade ner i handen. I år ska jag plocka ordentligt, så jag har till rårörda lingon ett bra tag framöver. Jag lägger dem i portionspåsar som stämmer med Per Morbergs recept, dvs. 2,5 dl lingon som senare blandas med 1 dl socker. Varje gång jag smakar på lingonen blir jag förvånad över hur sura de är, hur kan det bli något gott av dem? Men det är väl just där sockret, mirakelmedlet, kommer in och gör sitt simsalabim.

Blåbärsplockning har det blivit också, och ännu en rekning av tävlingsspåret – nu börjar jag bli nöjd med dess dragning och har skrivit upp exakt hur jag vill ha det. Blåbär finns det fortfarande massor av, och nu får jag snart inte plocka mer av hänsyn till plats i frysen, men det är gott att kunna lyxa till havregrynsgröten med dem.

• 

• 

Hundträning blev det också, och även om jag inte vågar släppa på Delfis restriktioner riktigt, inte förrän vi fått klartecken från fysioterapeuten, så har hon fått hämta några få markeringar. Åh, vad jag hoppas att vi kan träna fullt ut snart igen! Av det jag sett vid små tester i vattnet bl.a. så fungerar tecknen hyfsat bra med tanke på pausen vi haft.

Femma har fått träna på ängarna, och det blev ett pass på lördagen, där jag mot slutet såg att jag nog borde lagt ut lite färre punkter, och ett på söndagen, där jag faktiskt skärpte mig och lade ut färre punkter och bara EN apport på varje punkt, så att vi kunde sluta innan Femma var alltför trött. Men hon jobbade riktigt bra, och hon gillar verkligen våra träningar på ängarna.

Söndagspasset inleddes med att Femma fick hämta in en apport som låg kvar sedan dagen innan, och det blev en lång, stadig linje längs gräskanten ända ner till målområdet, samma som vi misslyckades med för ett par veckor sedan. Nu blev det bra! Jag hade också hystat ut en tennisboll i två andra målområden som vi använt dagen innan, det kunde jag göra på vägen tillbaka från en promenad, trots att Femma var med, eftersom hon oftast går några meter framför mig och är i sin stora värld av dofter… Delfi är det ju omöjligt att lägga ut något i smyg för, eftersom hon dels går jämte mig nästan hela tiden, och även när hon inte gör det, så märker hon direkt om jag börjar gräva efter något i min dummyväst – och då kan jag bara glömma att kunna lägga ut något i smyg…

Slutligen måste jag lägga in denna vackra (del av) skylt, som tillhör en hårsalong i Sollebrunn – det är inte så ofta jag får se mitt namn på en skylt, och jag tycker den är riktigt fin!