Efter en ovanligt intensiv träningsdag passade det särskilt bra med en vilodag. Vi gick ut i lingonskogen – två liter färdigrensade bär fick jag med mig hem – innan det blev dags att åka till Redog, där Delfi fick sitt efterlängtade klartecken, att nu ska hon få kuta ut i ett och annat större sök och även lite mer markeringar/dirigeringar. Yay!

Eftermiddagen spenderade vi hos pappa/mattefar, och det finns nog få ställen där hundarna kopplar av lika bra, för där händer absolut ingenting som involverar dem. Pappa och jag åt middag och spelade kort, som vanligt, och pappa vann. Det är så fint att se hur pigg pappa är nu, det är som dag och natt jämfört med i våras, när han hade varit isolerad (bortsett från hemtjänst tre ggr om dagen) i fem veckor. När jag kom på besök efter tre veckor för att fylla på frysen upptäckte jag att han inte hade ätit särskilt mycket alls, och när jag kom tillbaka efter två veckor hade det inte blivit bättre PLUS att han hade ramlat och även hemsjukvården bedömde honom som mycket svag. Dessutom hade jag sett och hört Ingmar Skoog prata i Svt:s Agenda, och det avgjorde saken. Jag gjorde, tillsammans med mina syskon och pappa själv, såklart, bedömningen att jag (som dessutom lever mer isolerat än de flesta…) skulle börja besöka pappa igen, lika regelbundet som före covid19, och sakta men säkert har han blivit starkare och piggare igen. Han var alltså isolerad i fem veckor…! Jag säger inget mer (………), men tackar Ingmar Skoog för min pigga pappa.

Femma brukar ligga under min stol i köket, och det ser sällan särskilt bekvämt ut…

Men igår, en stund efter att jag hade tagit den här bilden, lyckades hon trycka in sig så hårt innanför de fyra stolsbenen, så att hon hade svårt att komma loss och veckla ut sig igen… Jag väntade inte särskilt länge innan jag lyfte undan stolen – om hon nu hade tänkt leka Houdini, så blev det tji.