Vår bästa tid är nu

Sol och perfekt temperatur, mellan 15 och 20 grader – hur underbart har det inte varit med dessa vackra sensommardagar? Promenader med svamp och kråkbär och något nytt kråkbär-ställe, trädgårdsarbete som mest är skön motion i det här vädret och sista rekningen av ”mitt” tävlingsspår före själva tävlingsdagen. Passade på att plocka en liten hink med fullmogna blåbär – inte för att frysa in (där är det stopp) utan för att ha till gröten.

Och vi har såklart tränat.

Lite träning under promenaderna och lite träning ute på ängarna. Jag har frågat – och fått svar – på FB om ett sätt att träna skottapporter utan att det smäller så mycket som det gör med apportkastaren. Lösningen verkar vara att kasta tennisbollar med en ”chuckit” och sedan skjuta med min lilla ”singel shot” – på så sätt kan jag även få till ett skott när bollen är som högst upp i luften.

Jag har verkligen försökt öka svårigheterna kring våra markeringar, och känner mig nöjd med det jag ser, jag ser en utveckling hos både Femma och Delfi. Är det lite extra svårt för dem att markera, så nog ligger de i och letar i alla fall. Vill jag stoppa för att dirigera går det också – men de olika dirigeringstecknen och närsökssignalerna behöver vi bli bättre på.

En intressant sak såg jag när jag dirigerade Femma till en pinne på andra sidan om ett parti vildvuxet gräs. Som jag har fått slita för att få flattarna att gå rakt igenom en sådan terrängväxling, eller snett igenom, men i alla fall gå igenom i den riktning som jag pekar, och inte välja någon stig eller någon annan väg som de tycker verkar så mycket bättre… Femma har inte tränats särskilt mycket med pinnarna – inte i närheten av hur mycket jag använde dem för Delfis grundträning – men när jag pekar mot en pinne tar hon sikte på den och springer rakt mot den, även genom det höga gräset. Riktigt najs att se!

Nästan lika najs som att Delfi har fortsatt grönt ljus från fysioterapeuten, dvs. inget bakslag efter att Delfi fått hämta in sök, markeringar och dirigeringar den senaste veckan. Hon behöver fortfarande lite övningar för att stärka det nya, rakare rörelsemönstret, men jag jublar ändå över två friska hundar.

Vår bästa tid är nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s