När jag gick ner till kråkbär-stället häromdagen var det egentligen mest för att kolla så jag inte missat alltför mycket av de svarta små godingarna. Med två syltkok var jag egentligen rätt nöjd, men att plocka just kråkbär ger större lyckokänsla än exv. blåbärsplockning; man letar och letar och plötsligt ligger där en tuva med massor av mogna bär. När man rensat den tuvan på bär blir det till att leta och leta igen. Lite som att plocka svamp, vilket jag ju också älskar av just den anledningen. Bingo-effekten.

Min rygg älskar dock inte allt detta plockande, och just kråkbären växer extra långt ner, nära marken, plus att jag verkligen får gå med gam-nacke och spana neråt för att hitta de små svarta rackarna… Men det är de värda, för de ger den godaste sylten.

Det visade sig i alla fall , häromdagen, att det fanns en hel del kvar – så mycket att de två små burkar jag hade med mig inte räckte till . Därför gick jag ut även igår och visst fanns det fortfarande kvar till några burkar till – men nu får det räcka. Nu ”säger vi” att det inte finns några kråkbär kvar där ute… Men en stor burk till med sylt blev det.

I fredags var jag på en föreläsning med Anna Larsson, som driver företaget 3vallare och är/har varit aktiv med stora framgångar inom så många hundsporter, så det orkar jag inte ens räkna upp, men gå gärna in på hennes sida och läs. Snacka om generalist! En attans duktig sådan, och med en väldigt trevlig inställning till hunden. Hon pratade om effektiv träning och förmedlade sin syn på hunden och träningen. Plus att hon i pausen berättade om en hundsport som låter och ser rolig ut (nej! nej!), nämligen Heelwork to music. Tog med mig många bra saker och en go’ känsla från denna föreläsning.