Gemenskap på klubben

Igår fanns bara argument för att åka till den öppna träningen på brukshundklubben och ansluta till tränings-/tävlingsgruppen, i alla fall tills jag kom på att Femma löper… Men positivt nog är det inget hinder på den här klubben. Tidigare fick löptikar hålla sig till en viss del av en appellplan, men numera finns ett beslut om att löptikar får röra sig fritt och ägaren behöver inte ”varna” alla hanhundsägare, då man (många) menar att brukshundar ska kunna arbeta med den störningen, och att det ofta fungerar utmärkt bara inte hanhundsägaren vet om att det är en löptik i närheten… Så vi fick lov att vara med på allt, även om jag valde att undvika att ta ut henne på den stora planen där det ska hållas tävling på lördag.

Det blev en väldigt trevlig eftermiddag på klubben – och väldigt givande för Femmas träning. Vi körde igenom hela startklassen och fick ett fint kvitto på att det vi tränat hemma också funkar med störning och kommendering.

Vi deltog i platsliggning med skott, fast inte på samma plats som alla andra, dels pga löpet, dels för att jag inte var riktigt säker på Femmas stadga. Absolut, jag vet att hon inte kutar iväg när det skjuts, men ligga ner är ju en annan sak (en annan femma, höll jag på att skriva…). Men jag belönade ordentligt och var extra nöjd med att hon också låg rakt, det var bara en gång hon gled över på ena höften, men det rättade vi lätt till och hon förstod att en rak ställning ingick i kriteriet för belöning…

När det sista skottet fyrades av hade vi ett bra avstånd mellan oss, och jag tror att om vi deltar ett par gånger till på vår kant kommer vi att kunna delta i platsliggningen med resten av gruppen när Femma löpt klart.

Slutligen fick jag hjälp av en manlig klubbkamrat som fick agera mottagare i budföringen, som inte går att träna ensam, och därmed utan tvekan är det som Femma och jag har tränat allra minst; några få gånger bara. Men för varje gång har det skett stora förbättringar, och igår var mottagaren så trevlig (hade väldigt gott godis…) så att lilla skit-Femma knappt ville lämna mottagaren för att springa tillbaks till matte, inte förrän jag ropade på henne… Hahaha, va? Men detta var så kul att se, så jag bestämde mig för att bryta träningen utan att förändra balansen i dragningskraften – Femma kunde gott få gå hem med känslan att mottagaren är riktigt härlig att vara hos.

Själv lämnade jag klubben med känslan att det är ett riktigt trevligt ställe att hänga på, med väldigt fin gemenskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s