När morgnarna blivit allt mörkare har jag anpassat mina morgontider efter det – kanske just för att slippa börja med pannlampan – fram till idag. Nu ska vi återgå till förra vinterns goda vanor, dvs. att gå upp och morgonrasta tidigt för att vara klara för en längre promenad när solen går upp (under den mörkaste perioden). I morse gick vi alltså ut i beckmörkret, och jag fick gå i förväg med pannlampan och kolla att kusten var klar utanför trädgården – det var den inte. Några hjortar stod bara ett tjugotal meter från vägen, och lite längre bort syntes många lysande ögon. De närmaste individerna började röra sig mot den andra ängen när jag kom och lyste på dem, medan de lysande ögonen längre ut stod kvar. Sedan fick hundarna komma ut – de var i vanlig ordning oerhört effektiva med att uträtta sina behov, och hade inte en tanke på djuren därute, men jag föredrar ändå att veta vad som finns därute i mörkret, och var.

Igår var Delfi på Redog igen, vi har kunnat glesa ut besöken och efter nästa besök kommer vi att kunna gå bara en gång var tredje eller fjärde vecka. Plånboken tackar för det, men jag tror också det är klokt att låta Delfi fortsätta att gå i vattentrasken då och då, för att ytterligare stärka det rätta rörelsemönstret. Igår fick hon trava länge och väl i vattnet. Men det roligast är ju att kunna berätta för fysioterapeuten att Delfi inte har visat några tecken på bakslag efter att vi dragit igång träningen ordentligt, både apporteringen och lydnaden. Hurra!

Igår körde vi också två lydnadspass på fotbollsplanen och det var riktigt kul. Jag behöver bli bättre på att korta ner varje serie av en och samma detalj som tränas, men har redan blivit hyfsad på att låta hundarna vila efter ett par-tre serier genom att byta hund ofta. Det märks att hundarna tycker att träningen är superkul – de gillar sina belöningar. Och jag har också superkul, och ser verkligen fram emot nästa lydnadsträningstillfälle.

Men idag blir det jaktträning!