Häromdagen var det kursavslutning på spår- och uppletandekursen med Monica Henriksson, och liksom vid tidigare tillfällen fick Femma prova en ny utmaning i spåret. Hon klarade utmaningen galant och tog sitt spår riktigt, riktigt fint och i ett mycket bättre tempo än tidigare. Monica har verkligen gett mig de perfekta verktygen för en kaxig liten spårhund, och jag är supernöjd!

Vi hann även med att köra uppletande, och där har Femma och jag inte gjort något alls sedan det första tillfället, men vi fick prova två korridorer (smala sökområden) – en där vi gav Femma lite nybörjarhjälper (på min begäran, eftersom jag fegade) – det gick sådär. I den andra korridoren lät vi henne bara jobba själv, och det gick mycket bättre… Hon verkade fatta att det var den vallade korridoren som gällde, och hon letade snabbt och effektivt och hittade sina två prylar som varken var dummy eller boll – det bekom henne inte det minsta. Nu är jag riktigt taggad att träna henne mer målinriktat inom uppletandet också. Grym kurs, helt enkelt!

Dessutom med supertrevliga deltagare. Hundarna var i olika åldrar och hade kommit olika långt i träningen, men tack vare att kursen individanpassades gjorde alla rejäla framsteg och alla var samtidigt intresserade av och glada över varandras utveckling under kursen. Väldigt gemytlig stämning och det ska bli kul att fortsätta träna ihop!

Delfi är pigg och glad, men får bara korta koppelpromenader… Däremot låter jag henne träna stadga i olika lydnadsmoment, vilket exempelvis innebär att hon får stå rakt upp och ner med huvudet riktat rakt fram (inte vrida det runt när jag går runt henne…) medan jag är taskig och försöker få henne att misslyckas…! Det gör att hon måste koncentrera sig ordentligt för att lyckas – och få sin belöning. Klassisk störningsträning under (lite lagom) lekfulla former.

Samtidigt väntar jag på provsvaren från förra veckans prover…