Den största skillnaden märktes igår morse, när Delfi åt sin mat, var feberfri och hade en helt annan blick och spänst i kroppen. Det sägs ju gång på gång att man ska kolla hundens normaltemperatur för att veta om den har feber. NU vet jag att Delfis normaltemperatur ligger på 37,7 grader – och under två morgnar hade hon 39,6 i feber, hos veterinären uppmättes 40 grader.

Frampå förmiddagen igår var Delfi riktigt pigg och studsade ut – haltandes, i och för sig – på gräsmattan och skällde med en boll i munnen – då är flattebruden glad. Klart jag måste föreviga det:

På eftermiddagen åkte vi till klubben, och Delfi verkade tycka att hon gott kunde få komma ut och träna – det fick hon såklart inte, men det var härligt att se att hon ville.

Nu på morgonen har hon dessutom klart mindre hälta än igår, det är verkligen ytterligare ett stort steg i rätt riktning, och jag är så väldigt glad och tacksam över att veterinären på Blå stjärnan satte in den här kuren trots att inte alla provsvar kommit än. De gick på att alla symptom pekade i en riktning och tänkte på hundens bästa, att hon inte skulle behöva må så dåligt, det tackar jag för. Och Delfi med.