Det är både varannandagsväder och varannan-timmes-väder. Igår var det bäst att ta på sig regnkläder oavsett om det råkade vara uppehåll när vi gick ut. Skurarna var många och olika långa. Idag blir det vackert väder igen.

Sol i sinnet har jag i alla fall efter att veterinären häromdagen hörde av sig med Delfis provsvar, som mycket riktigt visade på anaplasma. Ett tidigare prov hade ju inte visat på anaplasma, medan hennes symptom tydligt pekade åt det hållet, vilket fick veterinären att vilja skicka iväg ett prov för säkrare svar. Och det provet bekräftade alltså deras teori. Jag har tidigare trott att anaplasma är en lömsk sjukdom som tenderar att komma tillbaka, men så är det inte, fick jag veta, utan det krävs att man har lika stor otur igen med en ny fästing som smittar hunden. Så när Delfi har avslutat sin antibiotikakur så friskförklaras hon och då kan vi börja trappa upp motionen så sakteliga igen. Tack och lov! För enligt Delfi kan hon redan vara med på allt – och lite till… Jag skulle säga att hon är lite ovanligt pigg och studsig… det spritter i de friska flattebenen, och igår fick hon en såpass lång koppelpromenad så att hon kunde få sin kära stretching efteråt.

En tråkig nyhet har jag däremot också fått. Jag har under tidigare vintrar haft en och annan mus på vinden, men igår bekräftade den supertrevliga tjejen från försäkringsbolaget att huset nu också har besök av en eller flera råttor. Jag är väldigt glad att jag varken sett eller hört den/dem, men spåren går det inte att blunda för, och nu sätter vi in åtgärder. För egen del är den allra svåraste åtgärden att jag inte längre får mata fåglarna – inte nära huset, och inte heller en bit ifrån. Försäkringstjejen var mycket sträng där; man kan inte hålla på och locka till sig gnagarna för att sedan sätta in åtgärder mot dem. Ingen fågelmatning, alltså. Fy, så tungt, det har varit en så kär glädjekälla att ha småfåglarna runt huset, och när jag så sent som förra vintern läste om dem som avstår fågelmatning pga att det drar till sig möss och råttor så var jag glad att jag inte behövde avstå av den anledningen. Tills nu, då. Jag sörjer detta, men nu har jag varit duktig och lovat bort mitt lilla lager med fågelfrön som jag köpte på mig i våras. Fåglarna får flyga till grannarna en bit bort, istället.

På eftermiddagen igår trotsade vi regnet och var en sväng på Brukshundklubben. En liten uppvärmningspromenad, en liten pratstund med träningskompisarna, och så lite träning med Femma. Hon fick bl.a. köra ett par budförings-skick och den här gången gick det ännu bättre; hon sprang i full kareta till den manliga mottagaren, lät sig matas och klappas, men satt sedan och väntade på kommando för att springa tillbaks till matte igen. Tjoho, nu börjar det likna något!