Svälj den fulaste grodan först

Det var många år sedan jag läste den lilla boken med den titeln – jag lånade den på Värmdö bibliotek och läste den i den hyrda sommarstugan på Ingarö, alltså var det 2008 eller dessförinnan. Men mantrat fastnade – inte för att jag följt det alltid, men jag tycker verkligen det är en bra regel, och visst känns det lite extra bra när man har en lista med saker att göra, och börjar med det tråkigaste/jobbigaste.

De gånger (många!) som jag funderat över att börja träna brukset har jag kollat igenom momenten och skrämts bort av vissa moment. De moment jag fruktat mest var dels budföringen, som man måste ha hjälp med av andra – det är inte det att jag inte vill träna med andra människor, men jag är ogärna beroende av andra – , dels framförgåendet/framåtsändandet, som väldigt många duktiga ”bruksare” suckar och stönar över, så hur skulle jag någonsin kunna klara det…? Det där självförtroendet, det kassa, gör sig påmint och så blir det inte av. Tur att det då och då kan vägas upp av en rejäl dos av envishet.

När nu Femma visat stort intresse för spår så har vi nosat lite på brukslydnaden också – och då gav vi oss allra först på budföringen och framförgåendet, bara för att kolla om det är så hopplöst svårt som jag alltid trott.

Budföringen provade vi på ett par gånger i våras, men det var när vi varit hos Karin Haglund som jag verkligen fick klart för mig hur jag skulle lägga upp träningen för att det skulle bli bra för Femma – och bra blev det! Det har bara behövts tre-fyra tillfällen med ett par-tre skick per tillfälle, och framstegen har varit stora för varje gång. På gruppträningen igår ville jag prova momentet nästan så som det ska vara när det är klart, och efter ett par gånger satt det riktigt bra. Det är inte så hemskt mycket kvar nu! Att springa till främmande människor är ju jättekul…

Framförgåendet har vi snarare mängdtränat, genom lite träning under många av våra promenader. De olika delarna har lyfts ut för att sättas ihop, lyftas ut igen osv. Små, små steg framåt och vi är inte ”hemma” än, men en bra bit på väg (sedan har vi mycket svårare utmaningar i högre klasser, men vi har åtminstone grundat för dem också). (Sedan brukar jag inte kasta belöningen på Femmas rygg, som jag råkade göra här…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s