Morgonljuset bjöd på en riktigt fin himmel denna morgon.

Igår kväll gick vi för första gången en längre promenad i beckmörkret och med pannlampan som enda ljuskälla. Tanken är att det ska bli en vana denna vinter; när vi kommer hem efter att mörkret lagt sig ska vi (läs: jag) inte ha det som ursäkt för att inte gå en extra promenad. Vi passerar först de öppna fälten, och strax därefter har vi en jättebra, lång raksträcka genom skogen där man ser kommande bilar på långt håll – och de lär se oss också, tack vare pannlampan och våra reflexvästar. Hundarna får ändå gå i koppel under dessa promenader, mest på grund att vi lär komma att träffa diverse vilt, det räknar jag kallt med, och då kommer det att kännas mycket tryggare att inte behöva fundera det minsta på var hundarna befinner sig. Dessutom går vi så sällan rena koppelpromenader, och jag märkte redan under gårdagens promenad hur mycket bättre Femmas koppelgående blev bara under den tiden vi gick. Måste också säga att jag tyckte det var riktigt mysigt med denna promenad i mörkret; en riktig powerwalk – och vi fick även möte med en granne som också rastade sin hund i mörkret.