Hösten är verkligen här på riktigt och nu har fårskinnen plockats fram och lagts i soffan igen. Mysfaktor för höst- och vintermörkrets alla soffhäng.

I bilen har hundarnas utrymme försetts med ullpläden (/dynan) jag köpte åt dem i våras, men jag surar lite över att jag inte köpte den i en storlek större…

Jag får också ett oerhört ha-begär till alla dessa fina täcken som finns att köpa till hundarna. Nog för att både Delfi och Femma redan har varsitt Back-on-Track-täcke (Femmas fyndade jag för 50:- på en hund-loppis!), egensydda frotté-täcken i riktigt tjock och go frotté och diverse värmande täcken; både ulltäcke, termotäcke och diverse billiga varianter. Bland de billiga täckena finns även ett regntäcke som Femma testade häromdagen, och hon verkade faktiskt trivas riktigt bra i det. Jag har provat reflextäcken m.m. på Piaf och Delfi tidigare, men dels ville ju Piaf alltid ”skoga sig”, dvs. rulla sig i löv och mossa, och det funkar dåligt med något som helst täcke, dels tyckte jag aldrig att täcket satt särskilt bra. Men med rätt täcke i rätt storlek på en hund som trivs i täcke – det funkar.

Det här täcket köpte jag på Gekås för en billig peng, mest med tanke på de där riktigt korta rastningarna där hundarna ändå hinner bli dyblöta… Men det finns såklart ännu bättre, finare regntäcken – för att inte tala om alla de superfina ulltäcken som nu finns på den svenska marknaden. Det är vanlig ull, vadmal, merinoull och så många olika praktiska modeller – och färger… Jag vill ha dem, allihop!

När vi var med på andjakt häromsistens och Femma satt och frös i väntan på infloget, ja då uppstod ju ännu ett behov – av en poncho! Eller två… Det finns både ullponcho som håller värmen, och regnponcho mot fukt och vind… Vill ha dem också! Men någonstans får man ändå dra gränsen… det är ju inte ens säkert att vi får så många fler jakttillfällen.

Ack ja! Det enda täcke som shoppades när ”lönen” (från mig själv…) kom den här månaden, var ett tjänstetecken för uppletande-träningen, det har ändå stått längst på min villhöver-lista. Vi hade fått överta en annan hunds tjänstetecken, men det var fel storlek – och fel färg…

Igår var vi iväg på jaktträning med en nygammal träningskamrat som jag fick ny kontakt med vid walkup-träningen senast. Vi tränade på ett ställe som påminde lite om den stora parken i Lux, där jag brukade träna mina hundar; stora ytor och lite folk och hundar som gick förbi i utkanterna. Det blev riktigt bra träning där jag stretchade avstånden lite mer än jag brukar, och Femma hade verkligen kul och var så duktig, både på dirigeringar, och – framför allt – på markeringarna och i synnerhet dubbelmarkeringarna. Jag känner att med rätt träningskamrat kan man verkligen få till riktigt bra träningar, samtidigt som man har kontrollen så att min hund får det som just hon behöver.

Samtidigt har jag anmält oss till ett par walkup-träningar till – det ser jag verkligen fram emot! En svacka kan ha så många olika orsaker, det gäller att känna efter ordentligt vad som ger en rätt energier.

Planen att träna jakt varannan dag och lydnad varannan håller inte riktigt, men balansen är ändå hyfsad, mycket bättre än innan. Dessutom känner jag att jag vill passa på med jakten nu, innan höststormarna drar in – då kan vi pilla med lydnadsdetaljer i garaget och i träningshallen, som jag tänker använda mer den här vintern.

Planen att gå mörkerpromenader håller däremot alldeles utmärkt! Hundarna i sina reflexselar och jag i min varselväst, vi går vår kvällsrunda nästan varje kväll – om jag inte redan fått ihop mina 15000 steg – och jag trivs så bra med denna extra bensträckare före kvällens soffhäng med tv och tända ljus och något gott att äta.