Igår kunde Delfi följa med på en ordentlig promenad igen, efter att hon plötsligt i slutet av förra veckan haltade och därefter fick rimadyl och vila i ett par dagar. Jag vet inte om hältan kom av att hon trampat fel mitt i allt studsande hon ägnat sig åt sedan hon tillfrisknat från anaplasman – eller om det var ett utslag av den där diffusa hälta som man varnat mig för, som kan komma efter just anaplasma. Suck!!! Men nu provade jag i alla fall att ta bort rimadylen snabbt igen, vänta ett par dagar och sedan låta henne få röra sig ordentligt, och det verkar hålla. Hon fick en ännu längre promenad idag.

På eftermiddagen igår kom sedan ett par nya träningskompisar hem till mig för spår- och uppletandeträning på ”mina” ängar. Vi lade spår åt varandra, tränade uppletande medan spåren låg till sig, och gick våra spår medan det så smått började mörkna ute. Effektivt och väldigt bra träning. Och trevligt!

Femma har inte gått mer än ett par personspår som lagts av andra än mig, men det verkar inte bekomma henne det minsta, bortsett från att hon blir noggrannare. Vi gick ett spår på ca 300 meter med 4 vinklar och Femma fick in samtliga pinnar, dvs. 3+1 (tre små pinnar i spåret och en längre pinne i slutet).

Och som vanligt var det så tydligt vad hon älskar allra mest att göra – spår är helt enkelt det bästa som finns.