På en kurs för ett par år sedan träffade jag en flatteägare som berättade att hennes hund hade utmanat henne genom att aldrig vilja gå på öppet liggande, eller självklara apporter – hunden krävde att få ”jaga”, dvs leta, för att det skulle vara mödan värt. Nu minns jag inte om det bara gällde linjetag eller om det även var på markeringarna. Men jag återkallar detta minne nu, när jag fnular över Femmas drivkrafter. Faktum är ju att hon älskar att spåra och söka, hon älskar att använda nosen – och hon gör det bra. Hon taggar igång på utmaningar där hon får jaga, och tenderar att tappa lusten vid upplagda övningar med självklara apporter, exv. där hon eller flera olika hundar skickas om och om igen till samma område.

Femma älskar också att kampa – jag införde kampen tidigt i hennes grundträning, men den som verkligen fick henne att älska den leken var Piaf… jisses vad de drog runt med varandra över golven här hemma.

Det har bara varit för mig att ta över den rollen och ge Femma ett lagom tufft motstånd. Lagom tufft, ja… Sanningen är väl att jag inte hade kunnat ge henne mycket starkare motstånd – vi får båda ta i för kung och fosterland…!