Härligt så länge det varade

Det var en fin vecka – drygt – som vi hade snö och is här i Västra Götaland. Snö var det inte jättemycket av, men tillräckligt för att åstadkomma det där extra ljuset och den goa känslan av riktig vinter.

Då var det desto mer is, särskilt efter att vi haft -13 grader. Piaf brukade få köldkramp i tassarna vid ca -15 grader, så jag trodde att vi kanske inte skulle kunna gå någon längre runda, men Femma och Delfi fick prova att ha sina Back-on-track-täcken (Femmas köpte jag för en 50-lapp på loppis!) på sig under promenaden, och det gick riktigt bra.

Själv kan jag inte få nog av att vara ute när det är riktigt gnistrande vinter-väder… En eftermiddag gick vi ner till vår närmaste sjön och träffade på två stora karlar som kom knatandes över isen, och de hade kollat tjockleken och berättade att den var närmare 15 cm. Och kunde de, båda två tillsammans, gå över isen – då borde det vara rätt riskfritt för mig och hundarna! Så vi tog först en liten tur ut på isen, och dagen efter gav vi oss ut på min första promenad runt hela Tinnsjön på isen. Jag tog med isdubbar och räddningslina, bara som extra säkerhet.

Tinnsjön är full av vikar och öar, så där fanns mycket att upptäcka. Femma tyckte det var toppen att gå på isen – hon har ju flera gånger visat sig fascinerad av is… Delfi var inte riktigt lika positiv, hon märkte nog av det som jag kände först dagen efter: att man fick gå där och knipa ordentligt för att hålla sig på fötterna på isen…

Men det kändes rätt säkert ändå, och under vår promenad kunde jag se spåren efter en granne som åkt skridskor runt hela sjön. De små öarna mitt ute i sjön använde vi för lite träning – de utgjorde ju väl avgränsade sökområden…

På vägen tillbaka såg vi flera pilkare ute på sjön – bland annat de två vi träffade dagen innan, och vi – och särskilt Femma – passade på att utforska några pilkhål…

Det blev bara den långa promenaden på isen. Dagen efter ville jag ge Delfi en ”vanlig” promenad ifall att hon kände av sina skinkor lika mycket som jag kände mina… och ytterligare en dag senare hade temperaturen gått upp såpass att det inte kändes lika säkert längre. Glad att vi passade på ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s