Var sak har sin tid

Vi har knappt haft några besökare till sjön här hemma den här helgen – den är inte lika skridskovänlig längre, med sitt tjocka snötäcke. Något enstaka skidspår och lite olika människospår såg jag när vi var där nere igår – och vände. Jag föredrar ändå Kroksjörundan när allt kommer omkring. Jag går stigarna vi brukar gå runt sjön, och ser att flera varit ute på isen och gått; men spåren ser faktiskt slaskiga ut, även om det säkert är så att de har frusit efter att ha varit slaskiga. En och annan pilkare ser jag också ute på isen, men det kvittar – jag litar inte alls på Kroksjöisen på samma sätt som jag litar på Tinnsjöns is. När jag vid ett tillfälle gick ut några steg precis där någon annan hade gått, så fick ljudet från isen mig att snabbt backa tillbaka. Nej, jag håller mig nog på stigarna, thank you very much. Men Femma roar sig gärna med isen i kanterna…

Igår tog vi den långa rundan runt Kroksjön på förmiddagen och en kortare promenad plus träning på eftermiddagen – det blev ett extra kul och bra träningspass. Jag gick först ut själv och preparerade (jag har blivit mycket bättre på det), sedan körde jag Femma själv och därefter Delfi själv. Jag utnyttjade snön till att få till upplägget som jag ville ha det, och kom till och med på mig själv med att tycka det är synd att snön kommer att försvinna så småningom… Det kommer jag såklart inte tycka då. Men som alltid: var sak har sin tid, och just nu kan vi i alla fall utnyttja snön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s