Äntligen tisdag! Jag går upp kl. 6 och vet att Don Lemons två timmar långa kvällsshow på CNN precis har slutat (på måndagskvällen) och jag kan ta mig igenom den på någon timme, eftersom jag spolar förbi all reklam. Det börjar alltid med att Don Lemon och Chris Cuomo tjôtar lite om något aktuellt ämne, med en jargong som bara riktigt goda vänner kan ha. Sedan kör Don Lemon ensam resten av tiden och tar upp olika dagsaktuella teman, ofta illustrerade av filmer från den gångna dagen eller veckan osv. En bra dagssammanfattning med analyser av olika gäster via länk.

Hundarna gör sina behov extra snabbt i den här kylan, sedan återstår bara att ge dem mat, fixa mitt te och sedan börjar morgonmyset.

Igår kväll, när jag körde hem från pappa – hundarna var med, såklart – hade en olycka precis inträffat på en sträcka rätt nära där jag bor – vid Kilanda Betong, för er som vet. Vi som kör där ofta vet att det är en vilttät sträcka. Inte för att ”vi” kör så mycket försiktigare för det…, men vi är i alla fall medvetna om risken. När jag kom fram till olycksplatsen stannade jag och frågade om de behövde hjälp, men de väntade redan på bärgare. Killen som kört en av bilarna kom och pratade lite, och kommenterade hur folk här ute i skogen (haha!) var så vänliga och stannade vid olycksplatsen – han hade bland annat pratat med en tjej som fått en älg på vindrutan just på den här sträckan och jag ba’ ”Jaså, hette hon J—–, kanske?” Och han ba’ ”Ja, det gjorde hon faktiskt!” Haha, livet på landet, indeed…

Han hade alltså kommit körande och blev tvungen att stanna för ett ”rådjur” och lyckades att undvika den kollisionen – men blev då påkörd bakifrån av en annan bil. Sån jäkla otur i turen! Hans bil puttades ner i det snöiga diket och den påkörande bilen kvaddades rejält. Ack ja. Men! Den stora turen i oturen var ändå att ingen hade skadat sig, inklusive ”rådjuret” (citationstecken, eftersom det oftast är hjortar)…