Det snöar på tvären, träningskompisarna har hört av sig och vi är alla överens om att vi ställer in dagens träning. Såvida inte blåsten och nederbörden lugnar ner sig tar nog jag och hundarna en riktig vilodag, även från längre promenader. Delfi misstycker nog inte, för hon vill helst inte lämna sina ”valpar” dessa dagar, skendräktig som hon är. Hon brukar ha 3-4 dagar ca 5 veckor efter varje löp, då hon går omkring och piper, matvägrar och vill ha mer närhet än vanligt. Klart hon får det, och jag har ändå varit extra noga den här gången med att starta upp henne långsamt igen efter koppelvilan, så hon har sluppit längre promenader. Hon har inte ens lika mycket emot att stanna hemma när Femma och jag går iväg, så det passar ju hyfsat bra. Däremot ska ju motion och träning vara bra för att motverka skendräktighet, så hon fick ännu ett personspår häromdagen, ett ängsspår för att ha det i så lätt terräng som möjligt.

Femma har inte minsta tecken på skendräktighet. Men så får hon också en hel del motion och träning nu; med träningskompisarna, kurs, organiserad träning och självklart träning här hemma, bara Femma och jag. Det har blivit tydligt att jag har varit för dålig på att ta ut avstånden i Femmas träning, så det har vi sett till att jobba på. Det har också blivit ännu mer tydligt hur noga jag måste vara med att undvika tråkig träning och se till att göra den varierad – inte mig emot, men hon kräver lite mer än en hund som exv. Delfi, som hämtar allt du ber om, hur många gånger som helst och med vilket tråkigt upplägg som helst… Inte för att det vore bra för Delfis träning, heller, men hon skulle inte ha något emot det, medan Femma skulle säga att ”örk, menar du allvar, det där har jag faktiskt inte lust med…”. Men jag blir allt bättre på att skapa de rätta uppläggen själv och avstå de upplägg som inte riktigt passar oss (ännu).

Vi är anmälda till flera spännande träningar och kurser framöver och jag gillar inte rena vilodagar, men så får det bli idag.