Igår var det Femmas tur att vara med på gruppträning, riktigt bra sådan, och både jag och instruktören noterade att hon ”vuxit” sedan sist. Jag tror det är dels för att hon verkligen gillar just den typen av träning, men jag har också satsat på att ta ut avstånden i hennes träning här hemma. Stretchat lite här (på markeringarna) och där (på linjetagen). Så jag var väldigt nöjd med den delen… men själv, som hundförare, kände jag mig som ett hopplöst fall. Jag gick hem och började fundera på att lägga ner allt det där med hundträning. Jag är för känslig och för usel för att hålla på med detta. Synd att det fortfarande är så himla kul, trots allt.

Idag fick jag träna båda hundarna tillsammans igen, som jag har längtat. Vi gick först en ordentlig uppvärmningspromenad, sedan tog jag cykeln själv och åkte till flera olika fält och lade ut fem olika punkter/linjer, två dummies på varje. Cyklade hem, plockade ut hundarna, och så gick vi sansat fot från fält till fält, från linje till linje och plockade in dummy efter dummy, ibland med störningar, ibland utan. Det blev riktigt bra, och tydligen lagom svårt. Femma är just nu något säkrare på linjetagen än Delfi, men så har det också alltid varit det som Delfi och jag haft allra svårast att få till. Jag har verkligen inte hittat ”receptet”, konceptet, strukturen som kunnat ge oss säkerhet i skicken tidigare. Men kanske, kanske är vi på g nu.

Vädret var ljuvligt också, och med både sol och vind torkar fälten upp snabbare än väntat, väldigt lägligt.