Efter de gångna veckornas rätt så intensiva tränande – med våra mått mätt – så hade jag bestämt att efter kursen i Skövde skulle Femma får en vilovecka, typ. Det blir långa promenader, men ingen träning – typ. För igår var det ju avslutning på vårens dirigeringskurs, ett tillfälle som ersatte ett tidigare då vintern satte stopp för kursen. Egentligen skulle ersättningstillfället varit i lördags, men då några av oss inte kunde i helgen flyttades avslutningen schysst nog fram några dagar. Glad för det var jag, för kursen har varit jättebra, och även igår fick vi med oss väldigt bra övningar hem. Dem ska vi ta tag i när vår vilovecka, typ, är över…

Gårdagens kursavslutning innebär också att den här kursvåren är så gott som över. Något enstaka kurstillfälle till har vi att se fram emot, men annars är ju planen att vi ska träna själva en hel del framöver. Vi har massor att jobba på, och bra är väl det! Till hösten blir det nya utmaningar, ett par dito här jag redan bokat in.

Delfi har fått lite mer aktivering, av den sort jag vågar köra med henne i nuläget: spår och godisletande. Hon får leta upp sina måltider på gräsmattan, och hon får ängsspår, skogsspår, hårda godisrutor (leta pyttesmå godisbitar på hårda underlag) och så försöker jag introducera henne för hårda spår, vilket är svårt för en liten sportflatte med mycket spring i benen… Men det får vi ta som en utmaning, och bra aktivering blir det. Monica framhöll hur tröttande just hårda godisrutor och hårda spår är för hunden, mer än man skulle tro.

Femma ligger som en liten kanelbulle intill mig, och Delfi ligger utsträckt på rygg lite längre bort i den rymliga soffan. De sover gott, men kommer strax att studsa upp, när det är dags för promenad i vårsolen.