I lördags åkte vi till Laholm (av alla ställen!?, som pappa brukar säga, vilken ort eller plats man än nämner för honom att man ska till eller har varit på). Strax öster om Laholm skulle nämligen Femma få vara med på sin första walkup-tävling inom SGL, Swedish Gundog League. Det var kul, intressant och spännande… lite väl mycket av allt för Femma, för till slut kom det inte bara ett utan flera små gnäll från henne. Domaren hörde allt och eftersom pip och gnäll självklart inte är tillåtet, så åkte vi ut ur tävlingen. Däremot fick man då gå kvar på linjen, så vi kunde följa resten av tävlingen från första parkett – tillsammans med övriga ekipage som också åkt ut av en eller annan anledning.

Innan vi åkte ut hade Femma i alla fall fått hämta en minnesmarkering – den föll nedanför en brant, så nedslaget var helt dolt, men hon tog den klockrent. Domaren som gått bort till krönet för att se allt såg nöjd ut och av det jag såg hade hon full fart ut och full fart in till mig och lämnade av så snabbt och lätt som hon brukar. Men strax därefter fick vi alltså tacka för oss och jag fick lämna tillbaka armbindeln.

Pip och gnäll, ja. Jag har givetvis vetat att hon har en liten tendens till gnäll, men hon har samtidigt varit tyst och fin på de olika walkup-träningarna vi varit på. På tränings-walkupen häromsistens åkte hundarna ut direkt vid minsta ljud och där var ”vi” tysta. Men skarpa skott och lång väntan på första apporten – det ska de ju klara, såklart, men det kan vara det som gjorde skillnaden. Plus att vår träning med skottapporter på Remmene nu senast kanske var i roligaste laget, det får jag ta på mig (också).

Det var ändå en spännande upplevelse, mycket välorganiserat och jaktlikt, och jag längtar tills vi får prova igen!

På vägen hem åkte vi inom Halmstad och gick en liten bit på Prins Bertils stig ute vid vattnet.

Sedan åkte vi på på smala landsvägar genom det halländska kustlandskapet upp till Falkenberg, innan vi tog motorvägen hem. Även på söndagsmorgonen ringde klockan tidigt – nu styrdes kosan mot Orust, där jag skulle vara funkis på ett b-prov.

Tolv hundar prövades i öppenklass, som är den klass Femma ska starta i så småningom, så det var kul att se upplägget och utmaningarna. Jag brukar ju åka iväg och titta på prov (när det inte är alltför långt att åka), men nu är det ju inte tillåtet med någon som helst publik på proven – vi är glada att det går att genomföra proven ändå, med minimalt med funkisar och högst två startande i taget på plats.